ÅSIKT

Annie Lööf vill ha Löfvens jobb

Foto: PETER WIXTRÖM/ AFTONBLADET

avIngvar Persson

LEDARE

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Stefan Löfven måste ha känt igen mycket av dramaturgin under helgens febriga försök att skapa ett regeringsunderlag. Nattmanglingar, förhandlingsmandat, bud och motbud. Det är ungefär så där det brukar gå till när fack och arbetsgivare lägger de sista detaljerna till rätta för att sedan kliva ut och presentera ett färdigt avtal.

Så blev det ju inte i måndags. I stället förklarade Annie Lööf - för vilken gång i ordningen - att hon är besviken över att alla inte gör precis som hon säger. Och Stefan Löfven fick ännu en gång agera förstående och försonande. Som en buddistmunk, har Göran Eriksson träffande skrivit i Svenska Dagbladet.

Annars var det många som inför diskussionerna hoppades att just Löfvens erfarenhet från facket skulle få samtalen att landa. Som tidigare ordförande i IF Metall har han trots allt samlat på sig en del förhandlingsvana.

Hans Karlsson

Jag kan inte låta bli att tänka på ett samtal jag hade med en annan socialdemokratisk minister, Hans Karlsson. Karlsson var arbetsmarknadsminister i Göran Perssons regering mellan 2002 och 2006 och precis som Löfven hade han sin bakgrund i facket. Innan han blev minister var Hans Karlsson avtalssekreterare för LO, med huvudansvaret för förhandlingarna om löner och villkor för förbundens omkring en och en halv miljon medlemmar.

Hans Karlsson var på många sätt en ovanlig politiker. Han hade arbetat på riktigt, hade en viss smak för fina kläder och samlade dessutom på fjärliar. Men framför allt kunde han faktiskt reflektera över både politiken och sin egen roll i den. Det är verkligen ovanligt.

En gång när vi träffades på departementet berättade han att han känt sig främmande när han klev in i politiken. Det förvånade honom. Jobbet som minister handlade trots allt om att förhandla, och precis det hade han ju gjort under större delen av sitt yrkesliv.

”Ute efter ditt jobb”

Hans Karlsson funderade förstås på vad det var som skavde, och så småningom kunde han formulera det. ”Som facklig förhandlare vet du att motparten på andra sidan bordet inte är ute efter ditt jobb”, sa han.
I politiken är det förstås tvärtom, alldeles särskilt om du som Stefan Löfven har uppdraget alla politiska ledare egentligen suktar efter.

Vi får anta att Annie Lööf och Jan Björklund trots allt ville få till stånd en uppgörelse. Det handlade trots allt både om sakpolitik och om att dra en gräns mot högerextremismen. Men till sist räckte det inte, i alla fall inte för Centern.

Vi kan gissa att det faktiskt handlade om det Hans Karlsson noterade redan för drygt tio år sedan. Att politiska förhandlingar inte bara handlar om att nå ett resultat, utan minst lika mycket om att försöka knuffa bort varandra från makten.

ARTIKELN HANDLAR OM