ÅSIKT

Socialdemokratin har gått vilse i miljöpolitiken

LEDARE

Mats Engström samtalar med förbundsdirektör Peter Larsson om miljön

11 JULI 2004

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Sommaren är här och politiken tycks ha gått på semester. Ledarredaktionen passar på att blicka framåt. Varje söndag i sommar får du möta en intressant person som tänkt till om framtidens stora frågor.

I dag förbundsdirektör Peter Larsson om miljön.

Peter Larssons arbetsrum är fullt av broschyrer om ohälsan. En stor del av jobbet som förbundsdirektör för Sveriges sjukgymnaster handlar om villkoren för att förebygga sjukdomar.

Det är inte helt olikt de insatser som miljöaktivisten gjorde på 1980- och 1990-talen som en av tänkarna bakom socialdemokratins förnyelse. På en hylla övervintrar Birgitta Dahls proposition från år 1991, En god livsmiljö.

Då var det skadorna på naturen som skulle förebyggas. Perspektivet skiftade från filter i skorstenarna till att produkterna skulle vara rena från början. Dagens miljörörelse hyllar Birgitta Dahls tid som banbrytande med freonförbud och miljöavgifter.

Miljön i politiska finrum

– Det var ett nytt språng. Miljöpolitiken fick äntligen komma in i de fina politiska rummen. Vi utvecklade hela skalan av instrument, från miljömärkning till Montrealprotokollet för att skydda ozonskiktet. Det var också ett genombrott för sektorsperspektivet, att alla aktörer var med. En gång samlades sju statsråd för att komma överens om vägen framåt, det var unikt, säger Peter Larsson.

Hur ser du på socialdemokratin och miljöfrågorna i dag?

– Det finns tyvärr en vilsenhet i socialdemokratin om hur man ska hantera miljöfrågorna. Margot Wallströms nytänkande och framgångar i EU tas inte tillvara i inrikespolitiken. Ändå har socialdemokratin historiskt haft en fantastisk förmåga att fånga upp rörelserna i tiden.

Vad beror den här situationen på?

– Det är för enkelt att förklara det med enbart lågkonjunktur och budgetsanering. Idag finns en helt annan kunskapsbas om vad som behöver göras. Den finns kvar inom socialdemokratin, men är splittrad för vinden. När jag träffar tidigare miljöaktiva i dag så ser de ingen sammanhållen vision, hur arbetet hänger ihop.

På 1980-talet fanns inte det nära samarbetet mellan (s), (mp) och (v). Vad betyder det för (s) miljöprofil idag?

– Det skapar dåligt självförtroende inom socialdemokratin ibland. Miljöpartister är numera väldigt duktiga förhandlare, i den meningen har man blivit ett traditionellt parti.

– Nu när samarbetet funnit sina former måste miljöpartiet få utdelning. Miljön är något som andra ställer krav på, som ska hanteras i en förhandling. Socialdemokratin blir de goda gåvornas givare och orkar inte med sin egen utveckling.

– Det behöver inte vara så, men just nu saknar socialdemokratin förmåga att analysera det som hänt och göra en egen handlingsplan för framtiden. Idéer måste ibland skiljas från den praktiska politiken, det borde finns mer eget tänkande inom partiet oberoende av statsapparaten.

Hur skulle en nystart kunna se ut?

– Det viktigaste är att våga vara föregångare på europeisk nivå. EU får kraft av nya projekt, men det finns också risk för bakslag. Nu ska tio medlemsländer integreras. Ett miljöuppdrag för Europa skulle kunna ge en nytändning.

Miljöpolitikens EMU

– Sverige borde omfördela arbete och resurser, skära ned hälften av det nationella arbetet och lägga det på ett konsekvent internationellt arbete. Ta fram ett tioårsprogram, var vill vi att EU ska vara år 2014.

– En tanke vore ett miljöpolitikens EMU. Det har varit en styrka med de ekonomiska konvergenskraven. Samma sorts mekanismer behövs i miljöpolitiken, starkare gemensamma regler om att satsa på miljön. Ett viktigt projekt borde vara att arbeta fram ”konvergenskrav” för ett ambitiöst miljöskydd. Kommunpolitikerna ska få sin eurosedel för miljön, så att säga. Institutionerna är också viktiga, var finns miljö-Frankfurt?

Varför betonar du EU så mycket?

– Min omvändelse till EU-vän kom när jag var vid den nedsmutsade floden Wisla i Polen år 1987 och blev utskälld av en aktivist från Solidaritet. ”Varför vill inte Sverige gå med i EU?” frågade han. Att använda det europeiska samarbetet för att få en friskare Östersjö är så konkret.

Hur ser du på det svenska miljöarbetet i EU?

– Många hade hoppas att det svenska ordförandeskapet i EU skulle bli ett genombrott för miljöfrågorna. Tyvärr blev strategin för hållbar utveckling för utsuddad. Idag har hållbarhetsbegreppet suddats ut till total obegriplighet.

Peter Larsson tycker att några områden är särskilt viktiga för en socialdemokratisk miljöoffensiv i EU. Han vill satsa mer på att rena Östersjön.

– Varför går det att kontrollera bilar på vägar när det sägs vara så svårt att övervaka betydligt färre stora fartyg i Östersjön. Sätt en båttull i sunden!

Kemikaliepolitiken måste skärpas och Margot Wallströms ”Reach”-förslag få ordentligt genomslag. På klimatområdet borde EU satsa gemensamma forskningspengar på ny teknik som minskar utsläppen.

Peter Larsson avslutar optimistiskt:

– Det är viktigt att minnas att mycket har gått framåt, att inte glömma miljösegrarna. Människor är generellt sett mer medvetna i dag. Tänk på den praktiska miljöundervisningen i förskolan, företagens interna miljökontroll, att avverkningar av skog med stora naturvärden blivit mycket mer kontroversiellt. Och icke att förglömma – Agenda 21 i kommunerna, som fick globalt och lokalt att hänga ihop.

Mats Engström