Mejla

Anders Lindberg

Löfvens försvarspolitik håller inte i riksdagen

Vår beredskap är inte god – om nu någon trodde det

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Per Bolund (MP), Magdalena Andersson (S), Emil Källström (C) och Mats Persson (L). Januaripartiernas ekonomisk-politiska kvartett
Foto: PONTUS LUNDAHL/TT
Per Bolund (MP), Magdalena Andersson (S), Emil Källström (C) och Mats Persson (L). Januaripartiernas ekonomisk-politiska kvartett

I går lades förhandlingarna inför nästa försvarsbeslut på is. Socialdemokraterna och de borgerliga partierna kunde inte komma överens och nu kommer regeringen själva att gå vidare och ta fram underlaget för ett beslut i höst. Det meddelade försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Själv tycker jag det var väntat. Trist, men jag är inte ett dugg förvånad.

Misslyckandet beror inte, som man kan få intryck av i debatten, på att Socialdemokraterna har backat från tidigare löften eller från målsättningarna i Försvarsberedningens slutrapport Värnkraft.

Däremot är Stefan Löfven inte överens med de borgerliga om tidtabellen, om om framtiden på längre sikt. Det var alltså i egentlig mening ingen försvarsförhandling som hamnade i frysboxen i går. Det var en budgetförhandling. Och skillnaden däremellan ger också en ledtråd inför framtiden.

Historien om varför vi hamnat här har flera bottnar.

Det första är försvarsberedningens inre motsättningar. Alla är överens om att det svenska försvaret måste stärkas och de senaste åren har försvarsanslagen stigit snabbare än någonsin i modern tid. Men utvecklingen i omvärlden försämras i än snabbare takt. Ett anfall på Sverige kan inte uteslutas och väpnade konflikter i närområdet är fullt möjliga.

Från att Sverige historiskt låg i utkanten av sannolika konfliktområden är idag både Östersjön, Arktis och Nordatlanten strategiskt centrala för stormakterna. Eftersom vi ligger i mitten så är sannolikheten att vi och Finland kan hålla oss utanför en konfrontation i princip noll.

Dessutom har Ryssland vid flera tillfällen visat sig vara berett att använda allt från gråzonsmetoder som påverkansoperationer, cyberattacker och mord till konventionella militära styrkor för att projicera makt utanför landets gränser. Det vore oerhört naivt att tro att Vladimir Putin har ändrat denna strategi. Han lär fortsätta, särskilt som priset för hans regim har varit väldigt lågt.

Samtidigt är statens kassa begränsad. Om vi hade haft kvar samma skattenivå som 1999 så skulle staten ha 240 miljarder mer att röra sig med. Så om du undrar var pengarna till totalförsvaret tagit vägen, titta på grannens nya bil på garageuppfarten eller i ditt eget sparkonto. Om du inte har otur och är låginkomsttagare, förstås.

Redan när Försvarsberedningen presenterade sin slutrapport i maj 2019 ville inte Socialdemokraterna lägga pengarna på bordet. I stället sköt man på kostnadsfrågorna till budgetförhandlingarna med Januaripartierna. Orsaken är enkel.

Om man låter försvarspolitiker på löpande räkning avgöra hur mycket pengar försvaret ska ha förlorar Finansdepartementet möjligheten att väga kostnaderna mot annat och inte minst att kräva motprestationer av Centern och Liberalerna. 2019 lyckades Magdalena Andersson förhandla till sig en bankskatt som finansiering av de högre försvarsutgifterna. Nu upprepar Socialdemokraterna i princip samma taktik.

Sedan dess har coronakrisen ytterligare ökat partiernas vilja att ta på spenderbyxorna. Och det gäller alla partier. Magdalena Andersson är därför fast besluten att behålla en stenhård kontroll över statsfinanserna. Att hon skulle låta försvarspolitikerna själva avgöra nästa budgetunderlag var från början ett långskott.

Men det grundläggande problemet kvarstår utanför förhandlingsrummet. Ryssland tuffar på med sin aggressiva politik och vårt säkerhetsläge fortsätter försämras. Att vår beredskap inte är god är inte direkt någon statshemlighet längre. Dessutom har Stefan Löfven en majoritet i riksdagen mot sig, samtliga borgerliga partier plus SD vill höja anslagen till försvaret rejält.

Sveriges beredskap behöver bli betydligt bättre, både militärt och civilt. Januaripartiernas ekonomisk-politiska talespersoner har egentligen inget annat val än att hosta upp de pengar som behövs.

Så grattis till Emil Källström (C) och Mats Persson (L), strålkastarljuset är på er.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu.

Laddar Live Upplevelse

Av: Anders Lindberg

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.