Varför är det så brått?

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

LEDARE

4 oktober 2008. Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin lovar ett snabbt ja till Lissabonfördraget. ”Vi kommer att rösta ja oavsett när beslutet kommer upp i riksdagen”, förklarade hon i Ekot. Därmed avfärdar hon också de krav som ställts i den egna riksdagsgruppen, och inom stora delar av den fackliga rörelsen.

Brådskan är svår att helt förstå.

Efter Irlands nej, och de österrikiska socialdemokraternas löfte om en folkomröstning, ligger frågan om EU:s nya konstitution åter öppen. Den kommer på sin höjd att spela en underordnad roll på toppmötet om knappt två veckor.

Absolut säkert

Det enda som är absolut säkert är att fördraget inte kommer att träda i kraft som planerat, och det alldeles oavsett hur Sveriges riksdag agerar.

Som ett resultat av bland annat EU-domstolens beslut i det så kallade Lavalmålet – Byggnads blockad i Vaxholm – har diskussionen om fördraget mycket kommit att handla om löntagarnas rättigheter. En fråga som långt ifrån bara rör Sverige. Den gäller de svenska kollektivavtalen, men framför allt hur marknadskrafterna ska kunna balanseras av fackliga rättigheter i hela Europa.

Europafacket har krävt att fördraget ska kompletteras med ett socialt protokoll som lyfter fram löntagarnas rättigheter. EU-parlamentet arbetar – under ledning av socialdemokraten Jan Andersson – med ett betänkande som ställer samma krav. EU-parlamentets arbetsmarknadsutskott vill också att utstationeringsdirektivet, de regler som gjorde att Byggnads fick kritik i Vaxholm, ska formuleras om.

På den svenska regeringens dagordning har löntagarnas rättigheter i Europa degraderats. EU-minister Cecilia Malmström förklarade i går i ett svar på en riksdagsfråga att regeringen inte tänker aktualisera dessa grundläggande rättigheter vid nästa toppmöte. Regeringen intresserar sig överhuvudtaget inte för frågor som gäller rättvisa och maktbalans inom arbetslivet.

Reinfeldt och hans ministrar betraktar dessa demokratifrågor som interna svenska lagtekniska problem, överlämnade åt parterna och Medlingsinstitutets Claes Stråth.

Ett av huvudargumenten för en snabb svensk ratificering är att det nya fördraget faktiskt förstärker löntagarnas rättigheter. Så har LO:s och Europafackets ordförande Wanja Lundby Wedin uttryckt sig många gånger, och så uttryckte sig Mona Sahlin.

Välvillig gest

Problemet är att diskussionen i praktiken inte handlar om Lissabonfördraget. Efter Irlands nej kommer detta ändå inte att kunna träda i kraft som planerat. I stället framstår en snabb svensk ratificering huvudsakligen som en lojalitetshandling med EU och en välvillig gest inför det svenska ordförandeskapet.

Socialdemokraterna har tydligt tagit ställning för EU. Med den principiella uppfattningen måste också följa rätten att ställa krav på unionen, till exempel att den ska tillvarata grundläggande löntagarintressen.

Det är trots allt parollen ”löntagarnas Europa” som samlar den europeiska socialdemokratin.

IP

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.