ÅSIKT

Behandla inte äldre hjärtlöst

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Krister Hansson
Aftonbladet skrev i onsdags om 98-åriga Edit. Hon vill flytta till ett äldreboende, men får inte.
LEDARE

1 SEPTEMBER 2007. Sviker vi de gamla? Det verkar så. Aftonbladet berättade i veckan om Edit, 98. Hon är ensam och rädd i sin lägenhet på fjärde våningen i Malmö: ”Jag vågar inte ens koka kaffe eftersom jag är rädd att ramla och få vattnet över mig.”

Socialtjänstlagen säger att äldre ska leva under ”trygga förhållanden”. De har rätt till ”en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra”.

Men Malmö kommun har vägrat ge Edit plats på ett äldreboende. Edit har fått höra att det är bättre för henne att bo ensam, för på ett äldreboende kan hon hamna med halvtokiga människor.

Är det ett sätt för kommunala tjänstemän att skyla över platsbristen? 2005 bodde 100 400 personer i äldreboende. Det var 18 000 färre än fem år tidigare. Under samma tid blev de som fyllt 80 år 50 000 fler.

Kvalitetsproblem

En undersökning från fackförbundet SKTF visar att äldreomsorgen har klara kvalitetsproblem. Varannan enhetschef uppger att äldre inte får bo med sin maka eller make när de flyttar till ett äldreboende. Lika många enhetschefer säger att äldre inte får ha med sig sitt husdjur och att äldreomsorgen har svårt att utföra sina arbetsuppgifter på ett värdigt sätt – på grund av tidsbrist och dåligt med pengar.

”Det är klart att det inte är värdigt att skiljas från sin partner när man på ålderns höst flyttar till ett äldreboende efter att ha levt ihop i kanske 40–50 år. Man kan tycka att det inte är mycket att orda om att man inte får ta med sig sin katt eller hund till alla boenden, men för den gamla kan det vara oerhört betydelsefullt att få ha sitt kära husdjur med sig”, säger Eva Nordmark, ordförande i SKTF.

Bilden klarnar. Sverige har en ­ibland hjärtlös äldreomsorg. Präglad av platsbrist och kvalitetsproblem.

Vad gör alliansregeringen? I tidskriften Ordfront (nr 9/2007) kritiserar Petra Ulmanen borgerlighetens fixering vid kundval och subventionerade hushållstjänster. Det skapar en orättvis äldreomsorg som ökar klyftorna mellan människor.

A- och B-system

Ett A-system för den resursstarka och svenskfödda medelklassen. De köper hjälpen de behöver (antingen all hjälp eller komplement) och drar av kostnaden på skatten. Ett B-system med ett avskalat basutbud av offentlig äldreomsorg för folk som inte är så resursstarka. Och ett C-system med anhöriganställningar för dem som bor i ”invandrartäta, marginaliserade” bostadsområden.

Det sista systemet drabbar inte bara de gamla, som blir totalt beroende av sina anhöriga. C-systemet drabbar också de anhöriga (läs kvinnorna) som jobbar med att vårda sina släktingar. Arbetsvillkoren är ofta dåliga.

Äldreomsorgen måste bli bättre. Den riskerar att bli sämre. Det är ovärdigt.

ÅP

ARTIKELN HANDLAR OM

Politik