Mejla

Pernilla Ericson

Publicerad:
Uppdaterad:

Låt inte virusrädsla övergå i ren rasism

Människor som coronahot: ”Jag är inte ett virus”

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Arbetare i skyddskläder desinficerar ett marknadsområde i Sydkorea.
Foto: Lee Jong-chul/TT
Arbetare i skyddskläder desinficerar ett marknadsområde i Sydkorea.

Det lär göras film om coronavirusets framfart. Inte minst det som utspelat sig på lyxkryssaren Diamond Princess, där 3 500 passagerare sattes i karantän efter att en tidigare resenär testats positivt för covid-19. Bilder i sociala medier på påkostade måltider har avlösts av vredesutbrott och krav på specialbehandling utifrån nationalitet: “Ta mig härifrån!”. Kryssningsfartyget, som fanns utanför Japans kust, har med över 600 drabbade personer länge varit den största zonen av smittade utanför Kina.
På måndagsmorgonen höll socialminister Lena Hallengren (S) och biståndsminister Peter Eriksson (MP) pressträff. Sverige stödjer WHO:s arbete mot smittspridning med 40 miljoner kronor, berättade de.

Ilska över ”frivillig karantän”

– I dagsläget finns inte behov av tvingande skyddsåtgärder, sa socialministern. Hon förklarade att lagstöd finns för extraordinära smittskyddsåtgärder om behov skulle uppstå. Det gäller allt från karantän till avspärrade områden.

Just i frågan om karantän har ilskan gått i vågor i sociala medier. Det antyds att svenskar som varit i smittutsatta områden minsann får gå vind för våg, helt utan kontroll. Så pass att Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi och överläkare, på måndagen ryckte ut på Twitter och redde ut frågetecken gällande personer i “frivillig karantän”.
“De ska varje dag ta kontakt med smittskyddet och rapportera hur de mår. Om någon inte vill gå med på detta, kan man ta till tvångsåtgärder”, skrev hon, och tillade:
“Ytterst, ytterst sällan behöver man tillgripa tvångsåtgärder, 99,9 procent av alla människor begriper att de måste underkasta sig smittspårning.”

”Jag är inte ett virus”

Sedan de första rapporterna om covid-19 runt årsskiftet har ryktesspridningen och oron varit stor. På många håll gick man snabbt över gränsen till rasism. Restauranger i Seoul, Rom och i Tokyo har satt upp skyltar som förbjuder kinesiska matgäster, rapporterar Yle. I Indonesien krävde skanderande demonstranter utanför ett hotell kinesiska turisters avfärd.

I Frankrike tog hashtagen #JeNeSuisPasUnVirus (“Jag är inte ett virus”) fart, i kampen mot fördomarna. Även i Sverige märks beteendet, asiater som behandlas som potentiella coronahot.
”Det är inte okej, i dessa tuffa tider borde vi vara enade och inte emot varandra”, säger svenska Philip, 28, som har rötter i Vietnam, till Aftonbladet.
Panik över ett virus blir grogrund för rena lögner och de fulaste fördomarna.
Liksom med utbrotten av hiv, ebola, fågelinfluensan, zika, kommer mänskligheten då och då att prövas av epidemier och kanske rentav pandemier. Till vår hjälp har vi läkevetenskapens snabba framsteg, effektiv samordning och kommunikation. Vi tar oss an ett hot i taget, och vi står trots allt väl rustade.

Men avtrycken från när vi går över anständighetens gränser, de blir kvar.

Av: Pernilla Ericson

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Publicerad: