Mejla

Jenny Wennberg

”Megxit” är ett sexistiskt haveri

Kvinnor slaktas ett ord i taget

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: Chris Radburn / TT NYHETSBYRÅN

Brittiska kungahuset har blivit en storsäljare i media. Sedan beskedet från prins Harry och Meghan Markle att man inte längre avser vara seniora medlemmar av det brittiska kungahuset har medier rubricerat det hela som ”Megxit”. Vilket inte är mer än ett sexistiskt ord som lägger skulden där den alltid brukar ligga; hos kvinnan. Ni vet, som i fallen Adam och Eva, Simson och Delila, Prins Charles och Camilla Parker Bowles.

 

När den amerikanska tidskriften Vanity Fair reder ut ”Megxits” ursprung visar det sig föga förvånande att det sexistiska uttrycket från början myntades av nättroll, inte brittiska tabloiden The Sun, vilket påståtts i en rad medier. Och ”Megxit” dök upp långt före ordet populariserades av mainstreammedia.

Rasismen och sexismen bästisar

På nätet är rasismen och sexismen bästisar, eftersom män (ja, män) som ägnar sig åt den generellt är både just rasister och sexister.

 

Under taggen Megxit har nättrollen långt före prinsparets besked om sin exit från kungahuset ropat efter att Meghan Markel ska lämna kungafamiljen och kommenterat både hennes bakgrund och kön. Det visar Vanity Fairs genomgång och det visar en enkel koll på Twitter också. På nätet är det trots allt fri jaktsäsong på kvinnor.

 

Svenska medier har varit snabba att haka på. Utan någon uppenbar eftertanke har man upphöjt trollens sexistiska ”Megxit” till ett givet rubrikord.

 

Det visar hur kort steget till den sexistiska rapporteringen om prominenta kvinnor är även i Sverige.

Patriarkal journalistik

I media, både sociala och andra, är kvinnor sådana som bryter ihop, stjäl männen från deras familjer, tar för stor plats och ska sitta ner och hålla käften.

I en sådan medieverkligheten kan inte någon kvinna räkna med en rättvis behandling. Någonsin.

Att journalister i mindre jämställda kulturer än den svenska förfaller i ”Megxit” förvånar inte. Men att svenska medier så oreflekterat hakat på trollen därför att ordet är en svängig ordlek med Brexit, säger oss att journalistiken är en patriark som inte funderar särskilt mycket över saker som vilken porträttering av kvinnor man egentligen ägnar sig åt.

Vi har förvisso blivit för fina för att bränna kapabla kvinnor på bål och dränka dem.

Men vi har uppenbarligen inga som helst problem med att slakta dem. Ett ord i taget.

avJenny Wennberg

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM