ÅSIKT

Bostadsbrist skapar enfald och egoism

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Colourbox
Solen går ned över Södermalm
LEDARE

Majorna-Linné i Göteborg, Innerstaden i Malmö och Södermalm i Stockholm. Det är de stadsdelar i våra tre största städer som har lägst mångfald.

På Söder är det en lika liten blandning av människor födda i olika länder som i Pajala eller Vaggeryd.

I storstädernas förorter och i kranskommuner råder det däremot stor mångfald. I Botkyrka och Upplands Väsby, i Skärholmen och Angered är blandningen av människor med olika bakgrunder stor. Detta enligt en definition som Hyresgästföreningen tagit fram.

Man ska förstås inte underskatta de sociala problem som råder i vissa delar av vårt land, men vad är det som gör att det råder mångfald i Angered och enfald i Linnéstaden?

Boendet. På platser där bostadsrätter och villor är dominerande bor människor som ser nästan likadana ut, tjänar nästan lika mycket, har ungefär lika hög utbildning och är ungefär lika gamla. På platser där det finns många hyresrätter är bilden mer splittrad.

Det där hänger förstås ihop. En segregerad stad är inget som bara sker i en förort, det berör alla som bor där.

I Stockholm ska den nya blågröna majoriteten – Miljöpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna – råda bot på det här genom att sälja kommunägda lägenheter till bostadsrättsföreningar. Greppet är inte nytt. På åtta år sålde fyra av de här partierna 26 000 allmännyttiga lägenheter till nybildade bostadsrättföreningar.

Man sålde till kraftiga underpriser, man reade i praktiken ut kommunala fastigheter. Och man gjorde det av politisk övertygelse. Effekten blev ökad segregation. Av dem som är med och ombildar en fastighet till bostadsrätt bor bara 30 procent kvar efter elva år. De som flyttar in i lägenheterna sedan har i genomsnitt mycket bättre ekonomi. Efter stora ombildningar i några av Stockholms södra förorter har befolkningsstrukturen ändrats. Inflyttningen av personer med utländsk bakgrund har mattats av där hyresrätter blivit bostadsrätter. I dag står allmännyttan bara för 20 procent av bostadsbeståndet i hela huvudstaden. Samtidigt är inflyttningen till Stockholm jättestor och över 596 000 står i den kommunala bostadskön.

Sedan millennieskiftet har 160 000 svenska hyresrätter ombildats till bostadsrätter. I många svenska kommuner - inte minst kring Stockholm - har allmännyttan utplånats i vissa stadsdelar och i stället ersatts av överbelånade bostadsrätter, otillgängliga för vanliga löntagare. LO skriver i en ny rapport om hur de skenande bostadspriserna stänger ute allt fler av medelinkomsttagarna. Inte ens med genomsnittliga inkomster kan en familj på två vuxna och två barn köpa en lägenhet i Storstockholm. Även om de sparat ihop till insatsen tillåts de inte låna till resten.

I dag bor 93 procent av landets invånare i kommuner med bostadsbrist. Inte så konstigt, mellan 1994 och 2017 färdigställdes i genomsnitt endast 24 000 bostäder per år. När konjunkturen nu vänder så är det många fastighetsägare som inte vill bygga längre, trots att behovet är större än någonsin.
I våras visade en statlig utredning att mindre än var fjärde kommun har gett direktiv till sina bostadsbolag att se till att svaga grupper kan få bostad. I stället får socialtjänsten täcka upp.

– Bostadsbristen skapar deras sociala problem. Får de bara en lägenhet så ordnar sig resten.

Det säger Elenor Dahlström, bostadssamordnare i Östersund till tidningen Hem & Hyra. Här har kommunen köpt 60 bostadsrätter för att använda genomgångsbostäder för socialförvaltningens klienter.

Det är inte bara i Jämtland det fungerar så. Svenska socialförvaltningar hyr i dag ut över 24 000 lägenheter i andra hand till personer som inte kan skaffa sig ett eget boende.

Och det handlar verkligen inte bara om människor som har sociala problem. Här hamnar mammor och barn när ett förhållande kraschar.

Ofrivillig deltid, eviga vikariat, låga löner och urholkade bidrag gör att många aldrig tjänar tillräckligt bra för att komma i fråga för en bostad. Hårda uthyrningskrav från hyresvärdarna, skriande brist på bostäder och allt fler nyanlända som saknar kötid eller inkomster gör det svårare att komma in på den vanliga bostadsmarknaden. Det innebär mycket merarbete för landets socionomer och det kostar mycket pengar. Den sammanlagda kostnaden för dessa bostadssociala kontrakt kan vara så hög som 3 miljarder kronor. Det kan jämföras med de 11 miljarder kronor som regeringen betalat ut i investeringsstöd för att fler billiga hyresbostäder ska byggas.

I brist på en politik som skapar bostäder åt vanligt folk växer både bostadsbristen och segregationen. Vad händer när räntorna stiger? När bopriserna dyker ännu mer? Om ekonomin saktar ned?

Det kan vara något att begrunda i det spel om regeringsmakten som nu går in sin andra månad.


• Vill du ha våra texter direkt i ditt flöde? Klicka här och gilla Aftonbladet Ledare på Facebook!

ARTIKELN HANDLAR OM