Vi underskattar Donald Trump ännu en gång

Vänstern måste sluta vara elitens röst

Av: Anders Lindberg

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ett av de allra sista Demokratiska kampanjmötena under 2016 års presidentvalskampanj, vid Jacob Javits Center i New York. Sedan började de räkna rösterna.
Foto: CRAIG RUTTLE
Ett av de allra sista Demokratiska kampanjmötena under 2016 års presidentvalskampanj, vid Jacob Javits Center i New York. Sedan började de räkna rösterna.

Strax efter klockan tre på morgonen den nionde november 2016 satt jag i en taxi på väg till Aftonbladets redaktion.

"Kvällen startade bra." skrev jag på datorn i mitt knä, "Sen började de räkna rösterna".

Nyss hade jag lämnat valvakan på Amerikanska ambassaden och fått i uppgift av min chef att förbereda en helt ny ledarsida.

Fel person såg ut att vinna.

Vi hade varit ganska förutseende, tyckte vi, och skrivit två olika analyser av valresultatet beroende på hur jämt valet skulle bli.

Enligt den första analysen vann Hillary Clinton. Kvinnor, hispanics och svarta väljare hade säkrat segern och röstat fram USA:s första kvinnliga president. För så såg opinionsmätningarna ut.

I den andra versionen, som vi skickade till tryck efter att vallokalsundersökningarna hade publicerats, klagade vi på att kampanjen varit smutsig men väntade med att utropa Hillary Clinton till segrare. Kanske under dagen, tänkte vi.

Vid tre på morgonen fick jag alltså i uppgift att skriva en tredje version till tidningens kommande extraupplaga.

"Donald Trump är ett långfinger åt världen" blev rubriken.

När jag fyra år senare letar i arkiven kan jag inte hitta texten där vi utropade Hillary Clinton till segrare. Den publicerades aldrig och har nog försvunnit vid något datorbyte.

Lika så bra.

Men till USA-valet på tisdag kommer jag inte att göra om misstaget. Även om opinionsmätningarna visar en trygg ledning för Joe Biden kommer jag inte säga pip förrän vi vet.

Faktum är att större delen av dagens vänster står helt främmande inför Sverigedemokraternas fritidsintressen.

Donald Trump är ett prima politiskt djur. Förmodligen finns ingen politisk rörelse som vi har underskattat lika mycket.

Och med "vi" menar jag faktiskt i stort sett alla – andra politiker, journalister och väljare.

"Vänstern har inte skapat Donald Trump eller SD, men populismen växer när vänsterrörelser blir elitprojekt som inte representerar arbetare eller arbetslösa". skrev dåvarande politiska chefredaktören Karin Pettersson på Aftonbladets ledarsida två veckor innan förra presidentvalet.

Så blev det, men det progressiva Sverige har fortfarande inte läst sig läxan.

Foto: Faksimil från Facebook
Sveriges radios podcast Det politiska spelet om SD:s fritidsintressen. Klicka för större bild.

I september publicerade Sveriges radios briljanta podcast Det politiska spelet statistik på sin Facebooksida från Kantar Sifo/Orvesto konsument över vad Sverigedemokrater gör på fritiden.

1. Motorsport, 2. Motorcyklar, 3. Meka med bilar.

Och så vidare.

Sverigedemokrater vill däremot inte ägna ledig tid åt ungdomskultur, jämställdhetsfrågor och ekologisk livsstil.

På sociala medier skrockades det. SD:arna såg ju ut som en parodi på sig själva. Hö hö. Bilderna i Facebook-inlägget blev snabbt virala.

Själv fick jag bara en stor klump i magen.

Allt som traditionellt förknippas med arbetarklassen var Sverigedemokratiskt. SD:arna valde motorbåtar före litteratur, sportfiske framför teater och jagade hellre än intresserade sig för andra länders kultur.

Som folk gör mest. Eller som män gör mest om man ska vara petig. Könsskillnaderna är lika slående som klasstillhörigheten.

En gång var arbetarerörelsen både och. Både bokcirklar och mekande med motorer, både sportfiske och amatörteater på ABF. Både kvinnor och män.
Vad finns kvar av folkrörelsen i dag?

"Det är proffsen som gör så att rosorna dör" sjöng Tage Danielsson.

Faktum är att större delen av dagens vänster står helt främmande inför Sverigedemokraternas fritidsintressen. Kanske är det därför Södermalm är så mycket mer avskytt än Östermalm på nätet. Den mediala och kulturella eliten uppfattas helt enkelt som ett större hot mot mångas livsstil än den ekonomiska.

"De glömda männen och kvinnorna i vårt land - människor som arbetar hårt men som inte längre har en röst: jag är er röst" lovade Donald Trump i sitt tal på Republikanernas konvent 2016 när han accepterade partiets nominering till presidentposten.

Det var självklart en lögn.

Donald Trumps politik gynnar de redan förmögna. Högerns själva livsblod är klassföraktet. Det är heller inte alla arbetare han pratar om, utan de med vit hudfärg. Men de "glömda" männen och kvinnorna lyssnade och den vita arbetarklassen gav Donald Trump segern.

På tisdag kan sagan vara över, troligen heter nästa president Joe Biden.
Men skadan är redan skedd och högerpopulisternas världsbild är den nya mittfåran. Vågskvalpet når ända hit, till vår politik och vårt offentliga samtal. Svensk media - tidningar, radio och TV - har nog aldrig varit så höger som nu i frågeställningar, ämnesval och val av medverkande.

SVT:s nyhetsprogram är allt mer som min barndoms statstelevision, som Vilse i pannkakan av Staffan Westerberg - fast tvärt om.

Personligen börjar jag förstå hur de måste ha känt sig på moderata Svenska Dagbladets ledarsida under vänstervågen 1968.

En mer "folklig" höger kräver en helt annan strategi från vänstern än idag

Om en vecka samlar SD:s halvofficiella tankesmedja "Oikos" en rad av kulturkrigets mer framstående högerprofiler till en ledarskapsutbildning kallad "Skoklosterakademin". Satsningen marknadsförs med namn som Christian Sonesson (M), Louise Erixon (SD) och Ivar Arpi, SvD.

Dörrarna mellan moderater och Sverigedemokrater är helt öppna. Vem som går segrande ur sammanflätningen återstår att se men betydelsen av förändringen får inte underskattas.

Oikos lanserades i SVT Agenda i februari och kallar sig "konservativa". Men förmodligen är "nationalistiska" ett mer korrekt uttryck, i spetsen står SD:s chefsideolog Mattias Karlsson.

Oavsett hur det går i presidentvalet på tisdag har den svenska högern lärt sig mycket av Donald Trump. Och en mer "folklig" höger kräver en helt annan strategi från vänstern än idag.

En början vore att Socialdemokratin intresserar sig mer för de människor man en gång representerade. De som i åratal röstat på en traditionell socialdemokratisk politik för att de vill ha ett mer jämlikt och rättvist Sverige. Och som nu känner sig övergivna och maktlösa.

Jag tror att den viktigaste erfarenheten efter Donald Trump är just detta. En vänster som vill besegra högerpopulismen måste bli bättre på att möta människor i ögonhöjd.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar söndag 09:00 men du ska ställa dina frågor redan nu

Laddar Live Upplevelse
Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.