ÅSIKT

Judehatet passerar en livsfarlig gräns

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Nora Lorek/ TT / TT NYHETSBYRÅN
LEDARE

För några dagar sedan publicerade den Ungerska parlamentarikern János Pócs en bild av en rostad hel gris på Facebook. I grisens brända kött hade texten: ”Ö VOLT A SOROS!!!” ristats in.

”Han var Soros!!!”

Kring det svartbrända djuret står sex män och fyra kvinnor och ler vänligt. Att rosta en hel gris är en traditionell fest och deltagarna är glada.

János Pócs tillhör regeringspartiet Fidesz och Facebook-inlägget ligger fortfarande kvar.

Det är så här pogromer börjar.

Där man bränner synagogor

Jag kom att tänka på bilden av de leende människorna när jag hörde om brandattacken mot synagogan i Göteborg i förrgår.

Att den brända grisen bär George Soros namn beror på att Soros är jude, att han i antisemitisk propaganda utmålas som en hemlig världshärskare.

Därför ska han brännas.

Att judiska ungdomar i lördags tvingades fly från brandbomber mot sitt eget förhandlingshem handlar om samma sak.

I morse hittades ytterligare två brandbomber, denna gång vid ett kapell på gamla judiska begravningsplatsen i Malmö

Det kan bli värre

Det officiella Sverige har reagerat med ursinne över attacken i Göteborg. Polisen har gripit tre misstänkta och från höger till vänster har alla tagit avstånd.

Så är det inte överallt.

I Ungern går den etablerade högern till val på att en kampanj mot George Soros, i Polen, Tjeckien och Slovakien finns judehatet ständigt närvarande, ständigt antytt i debatten.

Men även i Tyskland har det högerextrema partiet AfD börjat flörta med dessa krafter. Tiden när judehat självklart var något västerlandet lagt bakom sig är förbi.

Skräcken har vaknat.

Vi måste inse hur farligt detta är.

Militant islamism

Den traditionellt högerextrema hetsen mot judar smälter samman med liknande föreställningar inom den militanta islamismen.

Här blandas idéer om en mäktig ”judisk lobby” som styr världen med hat mot Israel och religiösa idéer om en slutlig uppgörelse mellan ont och gott.

IS och al Qaidas brutalitet må vara något unikt, men inte deras hat mot judar, det är väl spritt i stora delar av Mellanöstern.

Detta hat har ingen plats i Sverige.

– Jag anser att de som inte kan ställa upp på Malmös värderingar för allas lika värde kan fara och flyga. Vi har inte utrymme för dem, som Andreas Schönström (S) kommunalråd i Malmö uttryckte saken efter antisemitiska slagord vid en demonstration i fredags.

Nu får det vara färdigt

Den senaste vågen av antisemitiska uttryck verkar hänga samman med Donald Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

Man kan tycka vad man vill om beslutet, men att använda det som motiv för hat mot judar är fullkomligt oacceptabelt.

Det är tvättäkta rasism. Hur är judar i Sverige ansvariga för vad Donald Trump eller Israels regering gör?

Jo, enbart genom sin härkomst.

Tyvärr är det vi ser en bredare trend i vårt land.

Tidigare i år fick Judiska föreningen i Umeå lägga ner efter hot från nazister och många vittnar om att de inte vågar visa sin tro offentligt.

Och med lördagens mordbrand har en ytterligare gräns passerats. En livsfarlig gräns.

Sverige måste samla sig

I Judisk krönika 10 december intervjuas statsminister Stefan Löfven av Margit Silberstein. Där tänker han högt kring en fortsättning av Göran Perssons arbete med den stora Förintelsekonferensen 2000. Då skapades Forum för levande historia och en bok om Förintelsen skickades ut i en miljon exemplar.

– Arbetet mot antisemitismen är aldrig avslutat, säger Löfven.

Han har tidigare lovat en ny konferens 2020 och stöd till skolor för resor till Auschwitz. Men som det senaste året visar krävs mer handlingskraft. Fler delar i Göran Perssons kampanj mot antisemitism bör kunna användas igen.

Mycket behöver göras. Från ökad polisbevakning och bättre säkerhet till att skolan tidigt måste fånga upp och motverka fördomar. Judehat får aldrig stå oemotsagt, inte i klassrummet och inte på nätet.

Statsministern borde nu samla det anständiga Sverige till ett gemensamt svar, bortom politiska och religiösa skillnader.

Det är ett styrkebesked för vårt land att alla tar avstånd - men det räcker inte längre.

ARTIKELN HANDLAR OM