Publicerad:
Uppdaterad:

EU ett vapen mot brunhögern

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

En defensiv EU-strategi spelar Le Pen i händerna

Österrike, Italien, Danmark och nu fascisten Le Pens framgångar i det franska presidentvalet.

Trenden är tydlig. I slutet av 1990-talet styrdes EU-området av socialdemokratiska mitten-vänsterregeringar. I början av 2000-talet vinner högern regeringsmakten, ofta med stöd av främlingsfientliga och rasistiska krafter. Den 15 maj kan det vara Hollands tur.

Det politiska landskapet i Europa håller på att förändras. Den värdegemenskap kring pluralism och demokrati som man talat så mycket om under de senaste åren håller på att luckras upp. Därmed ändras också förutsättningarna för att bedriva radikal politik inom EU.

Vad betyder det för Europas progressiva krafter? Är det för sent att använda EU som en politisk motkraft? Är det dags att ge upp EU-projektet nu?

En mer defensiv EU-strategi skulle spela den bruna högern rakt i händerna. Partier som Front national, Dansk folkeparti och Forza Italia tillhör i dag Europas mest EU-fientliga politiska grupperingar. Att döma av retoriken skulle de helst se att EU upphörde att existera så att de fick styra och ställa som de ville med välfärden, flyktingpolitiken och de mänskliga rättigheterna.

Därför finns det bara en rimlig slutsats att dra för Europas progressiva krafter, nämligen att argumentera för ett tätare europeiskt samarbete och ett socialt Europa. Det handlar om att säkra ett antal gemensamma demokratiska grundvärden.

Folkrörelserna har misslyckats

Efter den senaste tidens framgångar för extremhögern hamnar den politiska vänstern och arbetarrörelsen i flera Europeiska länder i samma position som det brittiska facket under Margaret Thatcher, och delvis även under Blair. För britterna har EU alltid varit ett sätt att hyfsa den nationella politiska debatten. Om EU lägger ett socialt och arbetsrättsligt golv i unionen måste till slut även Storbritannien göra ambitiösa åtaganden.

Ett första steg i den riktningen vore att skriva in en grundläggande rättighetsstadga i EU:s konstitution. Frågan ligger på bordet i den pågående debatten om EU:s framtid. Dessutom måste medlemsstaterna lämna säkra garantier för att EU:s utvidgning österut, ett svart skynke för politiker som Le Pen, inte är hotad.

Vänstern måste också inse att den politiska debatten inte går att vinna från parlamentens talarstolar. Högerpopulismens främsta vapen har varit de egna organisationerna, som på flera sätt påminner om de gamla folkrörelserna. I Frankrike har Front national vunnit stöd genom att bilda stadsdelsföreningar, ordna soppkök och hjälpa de mest utslagna franska medborgarna (de vita) med myndighetskontakter och socialt stöd. Le Pens pajaskonster i tv bärs upp av en organisation som verkar i människors vardag.

Där har de etablerade partierna och de gamla folkrörelserna misslyckats. De upplevs inte längre som en del av folket. Kontakten reduceras till några minuter om dagen i hårt dramatiserade massmedier.

Rörelser i det civila samhället kan bara mötas med en folklig och i det här fallet gränslös motorganisation.

JB

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Publicerad: