ÅSIKT

Han öppnar våra ögon – för kriget

Foto: ÖVERLEVDE BOMBRÄDEN För att ett krig ska uppmärksammas, och för att vi ska orka bry oss, behövs det en symbolik mellan gott och ont. Dramaturgin i Syrien gör det inte enkelt att välja sida och därför tar världen inte heller civilbefolkningens. Men ibland kan ett fotografi, som det på lille Omran i Aleppo, slunga en konflikt högst upp på dagordningen.
LEDARE

21 augusti 2016. Kriget i Syrien

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Han ser ut som ett av dina barn, eller som sonen till någon längre ner på gatan.

Men det är han förstås inte.

Pojken i ambulansen. Bilden av den treårige Omran Daqneesh från Aleppo i norra Syrien har spritts över världen den senaste veckan.

I shorts och t-shirt med händerna placerade i knät sitter han i det orangea sätet där bak i ambulansen. De har ­dragit ut honom ur en ruin efter en bombräd, han är chockad och täckt av damm och intorkat blod.

För att ett krig ska uppmärksammas ­internationellt behövs ganska mycket. Dödandet måste uppfattas som något mer än bara dödande. De stridande som representanter för något mer än bara olika intressen i en region som vi är glada över att vi inte råkar vara ­födda i. För att orka bry oss behöver vi se en större symbolik i det hela: mellan gott och ont, fascism och frihet, höger och vänster, barbari och modernitet, rebeller och rymdimperium.

Först då tittar vi upp.

Konflikter som saknar en tydlig ­dramaturgi på det sätt som vi föredrar dem, de blir för svåra. Resultatet blir att vi stänger av känslomässigt.

Ett fotografi kan emellertid ändra på den saken. Ett fruset ögonblick i kameran kan slunga en bortglömd konflikt högst upp på det internationella samfundets dagordning. Nioåriga Kim Phuc som springer från en napalm­attack i Vietnam, svältande barn i Biafra, den döde Alan Kurdi på stranden till Europa. Dessa bilder har etsat sig fast i vårt kollektiva medvetande som vore de en del av våra egna verkliga upplevelser. 

Och kanske hände det återigen i veckan. 

Pojken i ambulansen med en blick som vi inte längre klarade av att möta.

”Vad är Aleppo?” ville vi plötsligt ­veta.

Aleppo är en stad i norra Syrien. Här har ett slag pågått sedan 2012 som har kallats för ”Syriens Stalingrad”.

Eftersom det är så avgörande.

Och så fruktansvärt.

Aleppo var fram till för några år ­sedan främst känt för sin fantastiska mat, detta var Mellanösterns gourmethuvudstad omgiven av prunkande frukt-, nöt- och olivträd. Googlar du Aleppo kommer du fortfarande mötas av restaurangrecensioner, tips om var du bör boka bord och beskrivningar av marknader där rädisorna är stora som äpplen, oliverna glänser i solen och vita ostar guppar i stora baljor av mjölk­liknande vätska.

I dag är det mesta sönderbombat, ­inklusive den världsberömda marknaden. Mat, det är en bristvara.

FN:s speciella sändebud till Syrien lämnade i torsdags ett möte med representanter för de stridande parterna i ren frustration. Mötets syfte var att hitta ett sätt att trappa ner våldet så att humanitär hjälp kan nå de civila. Inga framsteg görs.

Aleppo är för strategiskt fundamentalt för alla parter i det pågående inbördeskriget. Den historiska platsen har varit en av regionens viktigaste handelsstäder i århundraden. Den som tar kontroll över Aleppo vinner antagligen hela landet och striderna har intensifierats denna sommar.

Det syriska inbördeskrigets femte.

Om oppositionen segrar i staden ger det dem möjlighet att öppna en direkt väg för förnödenheter från Turkiet samt en chans att trycka tillbaka regimens trupper mot kusten. Det är därför som president Bashar al-Assad uppbackad av Vladimir Putin är beredd att fortsätta bomba.

Nästan oavsett konsekvens. Vartenda sjukhus i staden har attackerats och bristen på läkare är akut. Men utan kontroll över Aleppo kan Bashar al-Assad inte hävda att han har kontroll över ­Syrien.

Jabhat al Nusra (som nyligen har bytt namn till Jabhat Fateh al-Sham) är en islamistisk terrorgrupp som nyligen bröt med al-Qaida (eller i alla fall hävdar att den har gjort det). Dessa islamister ser Aleppo som sin möjlighet att stiga fram som den dominerande gruppen på rebellsidan i Syrien. Andra grupperingar finns också på plats och striderna bara fortsätter.

Ryska urskiljningslösa attacker och den syriska regimens oljefatsbomber, ambulanser som anländer till exploderade bostadsområden och kör därifrån fyllda med sårade. Dag efter dag, natt efter natt. Röda Korset har beskrivit Aleppo som ”en av de mest förödande urbana konflikterna i modern tid”.

300 000 invånare finns kvar. Aleppo var tidigare en tvåmiljonersstad. Världen fortsätter att titta bort. En strid mellan mer eller mindre extrema grupper och en blodtörstig diktator? Det är ingen dramaturgi där det är enkelt att välja sida.

Därför tar världen inte heller civil­befolkningens sida.  

Pojken i ambulansen var för trauma­tiserad för att prata. Några minuter ­senare grät han av smärta. Det fångade kameran ­inte. På den nu berömda bilden sitter han bara där. Små fötter som knappt når över kanten på sätet. Han tittar mot ambulansens dörr.

Mot rösterna och mot ljuset.

Mot oss.

Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.

ARTIKELN HANDLAR OM

Aleppo

Syrien