Mejla

Ingvar Persson

När en 75-åring slås ner blir lingon politik

Konflikterna kommer när människor utnyttjas

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

LEDARE

Jag tycker om att ta tillvara viltkött. Färska grönsaker från trädgården är helt enkelt fem plus och jag älskar att leta efter svamp. Men det finns en sak jag inte riktigt orkar med, att plocka bär.

Det känns liksom alldeles hopplöst. Ensamma blåbär eller lingon på botten av en hink som aldrig vill bli full. Ris med bär som alltid ser ut att vara lite mognare och lite fler en bit bort.

Jag brukar helt enkelt skolka från bärplockningen. I år har jag dock gjort ett undantag. Kanske kan det betraktas som något av en politisk aktivisthandling i det riktigt lilla.

Ingen som följer nyhetsrapporteringen de senaste månaderna har kunnat missa hur coronapandemin avslöjat hur stora delar av arbetsmarknaden blivit helt beroende av billig arbetskraft från utlandet. Det gäller skogsindustrin och jordbruket. Och det gäller i högsta grad bärbranschen.

För några år sedan innebar hösten alltid rapporter om kaos i bärskogen

För några år sedan innebar hösten alltid rapporter om kaos i bärskogen, bärplockare som blivit lurade och sådant. På senare år har det varit bättre, och förklaringen är ganska enkel. Det har blivit lite ordning och reda.

Bärföretagen som tar hit arbetskraft från framför allt Thailand måste erbjuda villkor i nivå med kollektivavtal. De måste betala anständigt och i alla fall göra rätt för sig något så när.

Säkert förkommer fortfarande trixande och rent fusk. Lönerna är fortfarande låga men skandalerna har blivit färre, till i år. Pandemin satte stopp för arbetskraftsimporten.

I stället har exploatörer som förmår människor från Europas fattigaste länder att komma hit med löften om lättförtjänta pengar. De otjänliga bostäderna är tillbaka. Konflikterna mellan plockare och lokalbefolkning också.

Nyligen kunde Aftonbladets Erik Wiman berätta historien om 75-årige Kjell som blev slagen när han uppmanade en grupp bärplockare att lämna hans mark. Dessvärre är det bara en i raden.

För några veckor sedan beskrev Natalia Kazmierska hur rivningshus i samhället Vidsele hyrdes ut till bulgariska bärplockare. Där talades det om modern slavhandel.

Kanske är det just det som är problemets kärna. För att vi ska kunna köpa vår lingonsylt till raggmunken har vi vant oss vid att någon annan plockar bären. Och att hon eller han gör det billigt.

Våldet, kriminaliteten och konflikterna får vi som ett resultat av att människor utnyttjas. Och av att bland annat jag blivit för bekväm för att plocka mina egna bär även om jag kan.

Alltså plockar jag bär. Ärligt talat går det inte åt så mycket för våra behov och när man väl bestämt sig fylls faktiskt den där hinken riktigt fort.

Att rensa bären är fortfarande inte så roligt, men det måste göras. Och varför inte av mig?

Av: 

Ingvar Persson

Publisert:

LÄS VIDARE

Mitt i coronakrisen lever konflikterna

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Lingon

Blåbär

Arbetsmarknad

Arbetskraftsbrist