ÅSIKT

Jag tycker faktiskt lite synd om Adaktusson

Förstod inte hur svår politiken kan vara

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: URBAN ANDERSSON

Lars Adaktusson är några år äldre än jag är, men jag tror att det är rätt att säga att vi på sätt och vis är generationskamrater. Vi är båda uppväxta i en tid när Sverige dominerades av folkrörelser, politiken togs på största allvar och journalistyrket omgavs med ett slags hjältestatus. Ett Sverige där unga liberalkonservativa ledarskribenter verkligen skulle ha haft det svårt att känna sig hemma.

På något sätt har vi också rört oss i samma världar, journalistiken och politiken. Jag antar att Adaktusson varit mer framgångsrik. Först hyllad reporter och programledare, sedan EU-parlamentariker och vice ordförande i ett riksdagsparti. Själv skriver jag ledare och min politiska karriär inskränker sig till några lätt surrealistiska år som ledamot av kulturnämnden i Göteborg.

Dessutom besöker Lars Adaktusson sin frisör betydligt oftare än jag går till min.


Ändå tycker jag faktiskt lite synd om kristdemokraternas vice partiledare nu. I går kväll fick den politiska karriären ett dramatiskt slut. Den forne programledaren klarade inte en journalistisk granskning.

Att Adaktusson deltagit på möten med internationella abortmotståndare och homofober gick kanske att förklara bort. Stödet till det israeliska fredsmotståndet också. Men när Dagens Nyheter kunde berätta att Lars Adaktusson som EU-parlamentariker vid 22 tillfällen röstat mot kvinnors rätt till abort rasade allt samman.

Adaktusson själv anser förstås att han bara varit konsekvent. Enligt hans uppfattning ska EU inte ha någon åsikt i abortfrågan. Det kan man tycka, men att det skulle betyda att det inte går att fördöma en ordning där ett våldtaget barn tvingas förda tycks det faktiskt bara vara Lars Adaktusson som anser.

Jag förstår att han väljer att lämna sina poster i partistyrelsen.


Dessutom satte han oavsiktligt ljuset på just den fråga Kristdemokraterna inte vill tala om. Ebba Busch Thor deklarerar gärna och ofta att hon står bakom den svenska abortlagstiftningen. Men när det handlar om vårdvägran från barnmorskor eller läkare blir svaren mer svävande.

Nu lär Kristdemokraternas valberedning ha planerat att peta Adaktusson. Han får skulden för att partiets framgångsvåg tycks vara på väg att brytas.

"Jag skulle inte ha röstat som Lars Adaktusson", skrev Kd:s EU-parlamentariker Sara Skyttedal. Partivänner emellan är det en sågning som heter duga.

Jag förstår att han väljer att lämna sina poster i partistyrelsen.


Det är möjligt att Adaktusson faktiskt står för en hårdare linje än sitt parti när det gäller aborter. Kanske har han också större förståelse för internationella homofober och israeliska bosättare, jag vet verkligen inte. Men om han tvingas bort tror jag inte det beror på någon av de sakerna. Då beror det på att han underskattat hur svårt det är att vara politiker trots att han aldrig prövat politikens svåraste gren, att fatta beslut som förändrar människors liv.

Jag ska nog vara glad att jag bara är ledarskribent.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM