ÅSIKT

Barack Obama var mycket bättre förr

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: PONTUS HÖÖK
Mycket snack, liten verkstad Barack Obama framstod som raka motsatsen till George W Bush när han var med i presidentvalet 2008. Den fred som Obama lovade då har det däremot inte blivit så mycket av.
LEDARE

4 SEPTEMBER 2013. Obamas besök

Det blev en fantastisk natt i Manassas, Virginia. Nästan 150 år tidigare, 1861, stod det första stora slaget i amerikanska ­inbördeskriget här. Den gången var det Sydstaterna, de som kämpade för att ­bevara slaveriet, som vann.

Nu klev Barack Hussein Obama, ­senator från Illinois, upp på scenen till ett öronbedövande jubel. Det var den 3 november 2008, dagen innan valet

som skulle göra honom till USA:s första afroamerikanska president någonsin.

Jag stod i publiken, klädd i en blå ­tröja med budskapet att det var viktigt att förtidsrösta.

Min relation till USA och president ­Barack Obama är väl som de flesta ­andras, splittrad och komplicerad. Hans val­kampanj var som ljuv musik, så ljuv att vissa av talen faktiskt tonsattes.

Han lovade slut på krigen i Irak och ­Afghanistan. Han lovade stänga Guantanamo och att USA skulle sluta tortera människor. Han lovade en ny diplomati, där världens starkaste land skulle ­börja lyssna på andra och samarbeta inom FN. Han lovade dialog.

Och det viktigaste löftet av alla, han ­lovade att han inte var George W Bush.

I min bokhylla har jag en lång rad med böcker om Bush. De flesta handlar om Irakkriget och hur den amerikanska ­administrationen staplade lögn på lögn för att kunna anfalla landet.

Men redan innan Irakkriget hade USA:s regering tagit fram riktlinjer för vad de kallade ”förstärkta förhörs­metoder”, det som normalt kallas ­tortyr. De hittade på en egen falsk folkrätt och kallade krigsfångar från Afghanistan för ”illegala kombattanter”. ­Därmed kringgicks de mänskliga rättigheterna och ­krigets lagar. Hundratals år av mödosamt uppbyggd humanitär rätt var ingenting värd.

Resultatet blev ohyggliga övergrepp som när krigsfångar hölls under omänskliga förhållanden utan rättig­heter eller rättegång. Bilderna från Abu Ghraib och Guantanamo chockade en hel värld. ­Under tyngden från ”kriget mot terrorismen” vittrade rättstatens principer ­sönder.

Banditgänget bestod av en rad ledande republikaner, förutom Bush, personer som vicepresident Dick Cheney och försvarsminister Donald Rumsfeld. ­Vore världen rättvis hade de hamnat ­inför krigsförbrytartribunalen i Haag hela bunten.

Barack Obama var motsatsen till allt detta. Han fick till och med Nobels fredspris nästan innan han börjat på nya ­jobbet.

Men krigen fortsatte, Guantanamo håller öppet och det drönarprogram där fjärrstyrda flygande maskiner med namn som ”rovdjuret” och ”liemannen” dödar människor på andra sidan jordklotet har aldrig varit mer omfattande.

Detta kommer inte Fredrik Reinfeldt att ta upp med sin gäst när de träffas i dag. Det blir så dålig stämning.

Men även om Barack Obama helst pratar om annat har sanningen krupit fram ändå.

Soldaten Bradley Manning avslöjade USA:s krig och politik när han över­lämnade hemligstämplat material till ­Wikileaks. Bland annat en film där en ­attackhelikopter avsiktligt dödade en grupp civila, däribland två journalister från nyhetsbyrån Reuters. För avslöjandena dömdes Manning, som nu anger sitt som kvinna och bytt förnamn till Chelsea, nyligen till 35 års ­fängelse.

Den senaste skandalen är underrätt-else­analytikern Edward Snowdens ­avslöjade att USA spionerar på oss alla via nätet. Inte heller detta kommer Fredrik Reinfeldt ta upp i dag. Carl Bildt avfärdade frågan till Sveriges ­Television med orden: ”Vi är inte helt oskyldiga själva”.

Det är säkert sant. Men det finns ­något rörande i det svenska fjäsket för USA:s president. Alla vill skaka hand, alla vill vara med på bild, och vice statsministern kläcker ur sig dumheter som att ”Den fria världens ledare” nu ­kommer till Sverige.

Barack Obama är inte George W Bush. Men det löfte han ställde ut den där natten i Virginia för snart fem år sedan om en ny slags politik har inte uppfyllts.

Vi var över hundra tusen människor som såg Obamas valfinal på plats. På ­vägen tillbaka till Washington den ­natten kom jag att tänka på förre borgmästaren i New York, Mario Cuomo, en annan ­briljant talare. Han sa en gång: ”You campaign in poetry, you govern in prose”, fritt översatt ”du kampanjar på poesi, du ­regerar på prosa”.

Vi visste att det inte skulle bli enkelt.

Men jag kan sakna ­poesin.

avAnders Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM