ÅSIKT

Hur många fler ska behöva dö?

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Natten mot måndagen våldtogs och misshandlades en femtonårig flicka i Stockholm.
LEDARE

Ännu en förfärlig våldtäkt griper tag i oss. Natten mot måndagen våldtogs och misshandlades en femtonårig flicka i Liljeholmen i Stockholm. Hon hittades vid hissen som leder ner till tunnelbanan och verkade ha flytt i panik från gärningsmännen. Under måndagen opererades hon för sina allvarliga skador.

I söndags anhölls en 62-årig man i Hälsingland för mord eller dråp på sin hustru. Mannen larmade själv polisen. Kvinnan hittades ihjälslagen i deras fritidshus.

Under 2004 anmäldes 60 000 hot- och våldsbrott mot kvinnor, visar Brottsförebyggande rådets statistik.

Det är en ökning med fyra procent sedan 2003. Våldet mot kvinnor ökade under julhelgen, visar en rundringning som TT gjort. Kvinnojouren i Malmö tog emot fler samtal än vanligt. Familjevåldsenheten vid Söderortspolisen i Stockholm anhöll en person om dagen runt jul och nyår, vilket betraktas som en ökning.

Höstens livliga debatt om mäns våld mot kvinnor, som började med det bejublade mansupproret i Piteå, har alltså inte gjort något avtryck i statistiken. Det är ingen överraskning: våldet är utbrett, mörkertalet är stort och uppmärksamheten gör att fler vågar anmäla. Däremot kan synliggörandet innebära att våldet mot kvinnor minskar på lång sikt. Men bara om debatten om mäns våld mot kvinnor inte beter sig som ett tomtebloss: blossar upp med en väldig kraft och sedan tvärdör när det mediala intresset riktas någon annanstans.

Malmös kommunala bostadsbolag MKB registrerar inte bara potentiella bråkmakare, rapporterar Sydsvenskan. I MKB:s högst tvivelaktiga lista finns också uppgifter om kvinnor som misshandlas och förföljs av män. Ur listan: ”NN har en bror som är en riktig bråkstake [...] han har slagit NN ordentligt vid ett tillfälle. Vi bör vara försiktiga innan vi tar in henne, det finns risk att hennes broder ställer till ett elände runt och i hennes bostad.”

Den slagna kvinnan görs till problemet, och det av ett kommunalt bostadsbolag. Brottsoffret straffas.

Det är symptomatiskt. Kvinnor som blir hotade, slagna och våldtagna kan fortfarande inte vara säkra på omgivningens stöd. Våldet mot kvinnor ses inte alltid som ett samhällsproblem men alltför ofta som en företeelse i marginalen, något som vi helt enkelt får räkna med.

Visst går det framåt. Lagarna skärps steg för steg. Det folkliga engagemanget är äntligen stort. Men mycket återstår att göra. Misshandlade och våldtagna kvinnor riskerar fortfarande att mötas av arroganta poliser, åklagare och socialsekreterare. Kommuner har fräckheten att dra in stödet till kvinnojourerna.

Debatten om mäns våld mot kvinnor får inte dö, den måste fortsätta att pressa fram ansvar från politiker och oss andra. Hur många kvinnor ska behöva få sina liv förstörda, ska behöva dö?

ÅP