ÅSIKT

Satsning på fritids är jämlikhet på riktigt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: jordache
LEDARE

Uppväxtvillkoren för svenska barn blir bara mer och mer ojämlika. Det gäller inte minst i skolan, där föräldrarnas inkomster och utbildningsbakgrund får allt större betydelse.

Egentligen är det alldeles vansinnigt. Ett av de viktigaste målen för utbildningssystemet är ju att ge alla barn en så bra och likvärdig start i livet som möjligt. I stället ser vi alltså klyftorna öka.

Den politiker som inte kan se sambandet mellan skolans problem och samhällsproblem som bristande integration, ökad brottslighet och utslagning från arbetsmarknaden har faktiskt rätt stora problem.

En främmande fågel

Ändå fortsätter det politiska samtalet att handla om magnetkameror, soldater i förorten och lagstadgade låglönejobb.

Därför landade gårdagens LO-utspel om en ny stor samhällsreform som en främmande fågel i samhällsdebatten.

LO vill nämligen rusta upp fritidshemmen, och samtidigt ge fritids ett mycket tydligare uppdrag i arbetet för att verkligen alla barn ska få en rimlig start.

Man kallar det för “lärfritids”.

Det är inga små åtgärder som skulle behövas.

Mer personal

För det första anser LO att det behövs fler vuxna med rätt utbildning. En återgång till den personaltäthet som rådde i början av 1990-talet skulle betyda dubbelt så många pedagoger.

För det andra kräver man en utbyggnad. I dag går bara lite mer än vart femte barn mellan 10 och 12 år på fritids. Om vi betraktar verksamheten som ett verktyg för lärande och jämlikhet är det alldeles för lite.

För det tredje vill LO att alla barn ska ha rätt till fritids, också om till exempel en förälder är arbetslös. Det handlar ju om lärande, inte barnpassning.

Därför tycker LO också – för det fjärde - att avgiften ska slopas. I dag är fler barn i välbärgade områden inskrivna på fritids än det är i mer utsatta stadsdelar. Ur ett jämlikhetsperspektiv är det helt orimligt.

Gammaldags och naivt

Lärfritids? I en tid när den politiska debatten mest handlar om handgranater, twittertrådar och systemkollapser låter det kanske fruktansvärt gammaldags och nästan lite naivt.

Självklart behöver polisen mer resurser och straffen för vapenbrott och attacker mot blåljuspersonal måste vara rimliga. Men så länge klyftorna fortsätter att öka lär det i sig själv varken skapa integration eller trygghet.

En storsatsning på fritidshemmen – och på tidiga insatser i skolan, bättre språkundervisning för nyanlända och stöd till trasiga familjer - skulle göra verklig skillnad och förändra samhället.

Och ytterst är det faktiskt det politiken borde handla om


Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.


ARTIKELN HANDLAR OM