ÅSIKT

Maud Olofsson har gjort oss alla löjliga

Foto: Patrick Trägårdh / AFTONBLADET / 85099
LEDARE
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

På näringsdepartementet funderar Mikael Damberg just nu om han ska tvingas möta sin danska kollega i rätten. Orsaken är just så pinsam som man kan tänka sig.

Danskarna lurade skjortan av Maud Olofsson när den svenska och den danska posten slogs samman i Postnord. Och eftersom Olofsson vid den tiden representerade den svenska regeringen och den svenska staten lurade de faktiskt skjortorna av oss allihop.

Gapskratta

Efteråt kunde danskarna gapskratta hela vägen nerför Ströget.

De danska förhandlarna “glömde” nämligen bort att berätta för Maud Olofsson att postmarknaden i Danmark skulle störtdyka när alla myndigheter avskaffade snigelposten. De glömde också berätta att det skulle göra 3 000 danska brevbärare sysslolösa. Eller att en dansk brevbärare har rätt till tre årslöner om han sägs upp.

Dansk flexicurity, var det inte det Maud Olofsson brukade babbla om för tio år sedan?

Nu fattas det miljarder i postens kassa och danskarna vill att svenska skattebetalare ska stå för lejonparten. Det var ju uppgörelsen med Maud Olofsson. I väntan på ett avgörande har bolaget till och med börjat plundra personalens pensionsfonder.

Tre sätt att reagera

När man blir lurad av en bondfångare finns det tre sätt att reagera. De flesta av oss skäms och vill bara slippa prata om saken. Lurendrejaren har trots allt avslöjar att vi inte är så smarta eller sluga som vi gärna vill få världen att tro.

Det är därför vi tycker att allt som har med Postnord-affären att göra är så pinsamt.

De mindre självkritiska brukar bli arga i stället. Det är bondfångaren och hans sort som är ohederliga och slemma. “Danskdjävlar”, för att citera Ernst-Hugo Järegård.

Några, de minst insiktsfulla, vägrar att acceptera att de blivit lurade. I stället hävdar de med en åsnas envishet att de visst gjort en fantastisk affär.

Behöver posten

Möjligen är det i den kategorin Maud Olofsson hör hemma. Det gör hela saken ännu mer generande.

Ändå handlar det förstås inte främst om vår sårade nationella självkänsla, eller ens pengarna. Jämfört med vad Nuon kostat svenska skattebetalare är postfiaskot billigt.

Vi behöver posten. Företagaren måste kunna skicka sina räkningar, postorderkunden måste få sina paket och tidskrifterna måste nå sina prenumeranter.

Postgången tillhör statens kärnuppgifter.

Och nu riskerar alltihop att haverera, därför att Maud Olofsson är så jäkla lättlurad.