Mejla

Ingvar Persson

Pappersarbetarna har en skuld att kräva in

Aktieägarna har skrattat hela vägen till banken

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Lars Karlsson är ordförande för fackförbundet Pappers avdelning på kartongbruket i Frövifors

FRÖVI.

Luften är full av tunga snöflingor och det blåser snålt. Hotellet serverar fläskkarré med plommon till lunch. Gatorna i det lilla samhället Frövi är tomma.

Den gigantiska kartongfabrikens tankar, rör och skorstenar försvinner nästan i ovädret. På radion talar meteorologerna från SMHI om den första vinterdagen.

Det har blivit november.

Lars Karlsson är ordförande för fackförbundet Pappers på BillerudKorsnäs kartongbruk i Frövifors. Han företräder knappt 400 medlemmar på fabriken. Om någon bad mig beskriva Karlssons dialekt skulle jag säga att den kom från Närke.


Jag skulle dock ha fel. Frövi ligger i Lindesbergs kommun i Västmanlands landskap, men så nära Närke man kan komma.

Framför allt tillverkar man kartong för livsmedel. Varje timme kan den väldiga kartongmaskinen producera 1,7 miljoner mjölkförpackningar. Det allra mesta går på export.

1 av 3

Arbetet pågår dygnet runt, årets alla dagar. De flesta av Karlssons medlemmar är skiftarbetare.

Ett av kraven som återkommer är att vi ska driva upp lönerna

Om knappt fem månader ska de ha ett nytt kollektivavtal och i år har Pappers valt att ta en egen väg. Redan innan LO beslutat om samordning och långt innan någon börjat diskutera siffror hade förbundet sin linje klar. Man vill få upp lönerna med fyra procent.

Det uttalade målet är att öka löntagarnas andel av värdet på produktionen.

– Vi har ju nära kontakt med medlemmarna, och ett av kraven som återkommer är att vi ska driva upp lönerna, säger Karlsson.


Han menar att det finns en känsla av att ha en skuld att kräva in bland landets pappersbruksarbetare. Man tycker att man hållit igen lönerna, utan att få något i gengälld.

– Företagen gör vinst på vinst och vi får ingenting tillbaka, säger han.

Många på kartongbruket i Frövifors tycker att kravet kunde ha varit ännu högre.

Företagen gör vinst på vinst och vi får ingenting tillbaka

Ilskan bland Lars Karlssons medlemmar illustrerar ett av problemen med det som förr kallades solidarisk lönepolitik och som i dag heter lönenorm eller märket. Om samma lönenorm ska gälla hela arbetsmarknaden innebär det en press uppåt där det annars skulle vara svårt att höja lönerna.

Det minskar orättvisan och skapar omvandlingstryck. I bästa fall gör det ekonomin mer effektiv.

Men lönenormen betyder också att facket i andra branscher tvingas avstå från att ta ut hela löneutrymmet. Resultatet blir rejäla vinster, bonus till direktörer och aktieägare som skrattar hela vägen till banken.

Klart att människor blir förbannade.


Det konstiga är nog inte att Pappers i år väljer en egen väg, utan att fackföreningsrörelsen i stort lyckas hålla samman.

Nu tänker Pappers driva sina krav, ända ut till de lokala förhandlingarna på varje bruk.

Tills dess har Lars Karlsson och hans kollegor i Frövi fullt upp. Koncernens resultat lever inte upp till ledningens förväntningar. Investeringar har kostat för mycket och anläggningar runt om i landet har haft problem i produktionen.

I september varslade företaget om att 70 personer i Frövi, mer än var tionde anställd, kommer att få sluta.

Organisationen är redan slimmad, och risken är att folk går in i väggen

Problemet är knappast lönerna. Ändå heter lösningen besparingar - och uppsägningar. Förhandlingarna pågår och snart kommer det att handla om namn och människor.

– Vi menar ju att man äventyrar driftsstabilitet, kvalitet och säkerhet. Organisationen är redan slimmad, och risken är att folk går in i väggen, säger Karlsson.


Precis som i Frövi finns risken att vinterns avtalsförhandlingar får genomföras mot en fond av varsel om personalneddragningar. I alla fall om de dystraste prognoserna slår in. Det har i så fall mycket lite med svenska arbetares löner att göra.

Samtidigt är penningpolitiken maktlös, kommunerna befinner sig i kris och arbetsmarknadspolitiken i fritt fall. Av planerna på ett system för korttidsarbete syns ännu inte ett spår.

Samhället drar sig tillbaka från sitt ansvar för den svenska modellen. Kvar står fackliga företrädare, som Lars Karlsson. Det är faktiskt inte rimligt.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM

Frövi

Pappers