Liberaler tar springnota i debatten om barnrånen

Ni ville ju ha ett mer ojämlikt samhälle. Är ni nöjda med resultatet?

Av: Anders Lindberg

Publicerad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: ILLUSTRATION ROBERT NYBERG

Dalaskolan i västra Göteborg. Här började jag första klass en solig augusti 1979. Då bestod skolan av två byggnader, stora och lilla dala. Jag började i lilla, klassrummet längst in till höger.

Minnet är en lurig sak. Jag kommer inte ihåg särskilt mycket från Dalaskolan, stämningar, ögonblick och några människor. Doften av sågspån från träslöjden som dröjt sig kvar. Det är allt. I sex år gick jag där.

Men tiderna förändras. Nu har skolans bamba, alltså matsalen, ett eget Instagramkonto. Maten ser jättegod ut. Astrid har gjort "fantasifisk" och förra påskbuffén hade 16 rätter. Riktigt så var det nog inte förr. Inte vad jag minns.

En annan sak som ändrats är att ett en liten pojke hotades och rånades i veckan.

– Det var flera gärningsmän som knuffade på honom och hotade att slå sönder honom om de inte fick hans AirPods, säger Peter Adlersson, polisens presstalesperson i region Väst, till Göteborgs-Tidningen.

Dalaskolan ligger idylliskt inklämd bland villorna i Grimmered inte långt från Västerleden och på gångavstånd från flerfamiljshusen i Högsbohöjd. Enligt Göteborgs-Tidningen sågs tre män i 20-årsåldern, mörklädda och med huvtröjor springa just dit.

Ingen har ännu gripits.

Minnet är visserligen en lurig sak, men i min barndoms Göteborg var det inte så här.

Jag vet att statistiken visar hur brottsligheten minskar i hela västvärlden i takt med att befolkningen blir äldre och att risken för att utsättas är mycket liten. Jag tror mer på vetenskap än på så kallad "anekdotisk bevisning" - enskilda händelser ofta ryckta ur sitt sammanhang.

Men jag vet att det inte var så här och det är en erfarenhet jag delar med många.

Jag vet, för jag var där.

Så vad har hänt under de drygt 40 år som gått sedan jag klev över tröskeln på lilla Dala och lite blygt sa "ja" vid uppropet?

Enligt nobelpristagaren Paul Krugman var Sverige världens bästa samhälle sommaren 1980. Det han syftade på var jämlikheten, och välståndet. En ofta citerad uppgift är att Sverige mellan 1870 till 1970 gick från att vara en fattig europeisk utmark till världens fjärde rikaste land. Samtidigt blev vi ett av de jämlikaste.

Enligt klassisk högerekonomi var detta en humla som inte borde kunna flyga. Borgerligheten hävdar fortfarande att jämlikhet och ekonomisk tillväxt står i motsättning till varandra. Därför vill de minska tryggheten, urholka socialförsäkringarna och sänka skatten på höga inkomster.

"Hungriga vargar jagar bäst" som nationalekonomen Marian Radetzki sa i ett klassiskt inslag i TV-programmet Striptease med journalisten Janne Josefsson 1997.

I dag vet vi att hungriga vargar även stjäl AirPods.

Anders Borg (M) sa inte "hungriga vargar" utan "stärkta drivkrafter till arbete" men den grundläggande idén var densamma. Om klyftorna ökar kommer människor att resa sig ur sjuksängen och börja arbeta. Och från nittiotalskrisen har nyliberalismens systemskifte rullat vidare oavsett regering.

Resultatet är helt förutsägbart. Vi har underfinansierade pensioner, utanförskapsområden som förfaller och en äldreomsorg med timanställda som inte har råd att vara hemma vid sjukdom. Svensk sjukvård är i ständig kris, skolan börjar i praktiken sortera barn redan i förskolan och vår a-kassa tillhör numera de sämre i Europa.

Det Sverige Paul Krugman hyllade från sommaren 1980 har ersatts av ett land där ojämlikheten ökar snabbare än någon annanstans i den rika världen.

De ansvariga för tankeskiftet är främst Sveriges liberaler och högermän.

Socialdemokratins motståndskraft borde ha varit bättre men sedan 1970-talet har arbetsgivarorganisationer och borgerliga partier vräkt propaganda över oss om varför ojämlikhet och klyftor, privatiseringar och skattesänkningar är alla tiders.

När nu räkningen kommer i form av utslagning, kriminalitet och sämre livschanser i städernas förorter så skyller man helt fräckt på invandraringen. Och svaren från höger är inte bättre integration, fördelningspolitik eller högre kvalitet i välfärden utan rent auktoritära åtgärder.

Senaste veckan har dårskapen eskalerat. Moderaterna vill utvisa gängkriminella innan de begått brott och utan rättegång och dom. Som i filmen Minority report av Steven Spielberg från 2002 där människor sätts i fängelse för framtida brott eftersom staten via sierskor "vet" vilka blir bovar.

SD har föreslagit snabbutbildade beväpnade polisstyrkor. Liknande folkmiliser brukar annars förknippas med Venezuela eller regimer från Europas historiska soptipp. KD vill bygga fängelser i Somalia för biståndspengar

Var gränsen går för en regering med moderater, sverigedemokrater och kristdemokrater är omöjligt att säga. "Vill man göra omelett måste man knäcka ägg" är ett uttryck som tillskrivits både Lenin och Stalin. Finns ens någon botten?

Rätten till rättvis rättegång - knäck!
Personlig integritet - knäck!
Ådalen 31 - knäck!

Självklart finns ett individuellt ansvar hos de som begår brott, självklart finns ett föräldraansvar. Alla borde kunna lyfta sig i håret som Baron von Münchhausen. Lagen är ju lika för alla, varken den rike eller fattige får stjäla bröd.

Men jag tycker liberaler och högermän hycklar så att de slår knut på sig själva just nu. Ni ville ju detta.

Er politik var att skapa ett två tredjedelssamhälle och grattis - ni lyckades. Att utslagning och ökad kriminalitet alltid följer i spåren av ökade klyftor kan inte ha kommit som någon överraskning. Ni visste ju detta.

Frågan nu är bara: tänker ni reda upp vad ni ställt till med eller fortsätta skylla ifrån er?

Ni kan ju börja med att be en liten pojke i Dalaskolan i Göteborg om förlåt.

***

Chatta med Anders Lindberg. Chatten öppnar 09:00 men du kan ställa dina frågor redan nu

Laddar Live Upplevelse
Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.