Mejla

Lina Stenberg

Hedersvåld har inget med kärlek att göra

”Pappa, hade du kunnat mörda mig?”

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Elaf Ali tog sig ur hedersförtrycket och har skrivit den nyutkomna boken ”Vem har sagt något om kärlek?”.

Foto: MAGNUS LIAM KARLSSON

LEDARE

"Pappa, hade du kunnat mörda mig?", frågan är 14-åriga Elaf Alis. Året är 2002 och hon har just läst nyheten om den 12 år äldre Fadime Sahindahl som mördats av sin egen far. Fadime hade nämligen en pojkvän, hon hade trotsat släktens, hemlandskulturens hedersnormer.

Och där vid köksbordet får Elaf ett svar. Hennes egen pappa hade gjort samma sak.

Där och då ersätts kärleken för pappan med rädsla. Nu handlar allt om att inte bli ännu en kvinna jämte Fadime i statistiken.

Boken "Vem har sagt något om kärlek?" (Rabén & Sjögren, 2021) är omskakande. Här beskriver Elaf Ali sin resa som å ena sidan börjar i Bagdad när två föräldrar trotsar regimen och flyr för att sätta sina barn i säkerhet.

Men den börjar å andra sidan lika mycket den dagen 10-åriga Elaf utanför skånska Kristianstad får sin första mens, då när hela hennes tillvaro vänds upp och ned och ofriheten börjar.

Nu är hon kvinna, får hon veta. Nu handlar allt om att hon ska skyddas. Att aldrig ses nära en pojke, att inte visa hud, att alltid komma hem direkt efter skolan. Ingenting är viktigare än släktens heder där kontrollen över flickorna är central.

Elaf Ali beskriver en uppväxt fylld av strategier. Strategier för att klara skolan trots trångboddhet, att klara mobbingen. Och det överordnade – att klara balansgången i att försöka leva på sina egna villkor, men samtidigt aldrig göra föräldrarna det minsta misstänksamma.

Inga barn ska lämnas i sticket, inte heller barn i hedersförtryck.

Hedersförtrycket Elaf Ali lever i är massivt. Våldet är ständigt närvarande liksom det överhängande hotet att bli bortgift. Och ovissheten om hon någonsin ska kunna bli fri ligger som en våt filt över allt annat

Det kan låta tragiskt och hopplöst. Men boken är raka motsatsen, här finns hoppet. För flickan vi får följa kommer loss, steg för steg når hon frihet.

I insprängda intervjuer frågar Elaf Ali pappan i dag om hur han ser på det som hänt. Han har nämligen ändrat sig, han har lämnat hederskulturen och kan inte förstå hur han kunde tycka att den var viktigare än sin egen dotters liv.

Den läsare som inte gråter en tår här finns nog inte.

Boken är viktig. Precis som författaren poängterar är det alldeles för många barn som växer upp i hedersförtryck för att samhället ska kunna blunda för problemet. Och Elaf Ali tvingar oss att öppna ögonen.

Enligt Socialstyrelsen lever nio procent av elever i högstadiet med hedersvåld och över 20 procent med oskuldsnormer i Sverige. Hela 70 000 16-25-åringar får inte bestämma själva vem de får gifta sig med.

Med Barnkonventionen som numera är svensk lag borde våld och kränkningar inte kunna förekomma. Svenska myndigheter, kommuner och regioner har ett stort ansvar här, en stor hemläxa att göra. För inga barn ska lämnas i sticket, inte heller barn i hedersförtryck.

Av: 

Lina Stenberg

Publisert:

LÄS VIDARE

Klassklyftor - inte invandrarnas fel

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

Ja, tack!

ÄMNEN I ARTIKELN

Barnkonventionen

Bagdad

Socialstyrelsen

Hedersvåld

Hedersförtryck

Mens

Rabén & Sjögren