ÅSIKT

Europas höger har klätt sig modernt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Så erövrar Cameron och Reinfeldt en ny medelklass

Foto: Fredrik Reinfedlt med fru Filippa.

8 oktober 2006. Förr i tiden gick det att känna igen den politiska högern. Konservatismens urbilder var brittiska premiärministrar som ripjägaren Alec Douglas-Home, gärna klädd i golfbyxor, den melankoliske Harold MacMillan, med slokande mustascher. Hemma fanns den koleriske kritstrecksrandige Gösta Bohman från handelskammaren eller Carl Bildt, på en gång aristokrat och gymnasist. Oändligt långt från de tillbakalutade, fritidsklädda småbarnspappor som numera sköter högerns marknadsföring.

Kvick och verbal

I Bournemouth talade i veckan brittiska tories nye ledare David Cameron, 40. Han är i motsats till Reinfeldt kvick och verbal. Cameron flödade fraser om välfärdspolitikens oumbärlighet och välsignelsen av höga skatter. Till ett par skolbarnsintervjuare försäkrade han (själv elitutbildad på Eton) att hans egna barn skulle gå i statliga skolor. I förbigående angrep han Tony Blairs anpasslighet till George W Bushs krigspolitik.

”Det finns inget sådant som ett samhälle”, sa den auktoritära högerledaren Margaret Thatcher. Cameron replikerade: Vi måste bygga ett solidariskt samhälle.

Hemma i Camerons chica Notting Hill sitter en solfångare på taket. Den trängs med vindsnurror. Yuppie var etiketten på den gamla, lätt krämarpräglade nyborgerligheten. Cameron tillhör Bobos, de borgerliga bohemerna.

Högern har klätt sig modernt

Fredrik Reinfeldt, med sin prudentlighet och sin städmani, har väl en bit kvar innan han kvalar in bland bohemerna. Å andra sidan har han hunnit bli statsminister. I det regniga Bournemouth jub­lade kongressen åt Reinfeldt – en budbärare om bättre tider.

Med förkylning och feber var jag i perfekt tillstånd för att lyssna till Reinfeldts långa, något sövande, regeringsförklaring. Ett antal buzzwords var inströdda: lägre skatter för låg- och medelinkomstagare, ökad sysselsättning, social sammanhållning, skattefinansierad välfärd, jämställdhet, solidaritet.

Högern har klätt sig modernt – det var ändå bara några decennier sedan Margaret Thatcher bildade korståg för att krossa facket. Reinfeldt omfamnar både LO, kollektivavtal och arbetsrätt. Tiderna är nya, sammanfattade Cameron.

Den unga europeiska högern tycks på väg att gräva ner sin inte särskilt ärofulla historia utan att ens resa en minnessten över den.

Förvandlingen har inte växt ur det konservativa folkdjupet, om ett sådant kan tänkas. Den kommenderas fram uppifrån, från ledaren själv och hans nära medarbetare.

Skatten i centrum

Förre moderate partisekreteraren Sven Otto Littorin berättar gärna om partiledningens omskolningskurser – debriefing – av många tusen partimedlemmar: ”De måste lära sig att vår politik varit felaktig.”

Torykongressen fick höra från sin talesman i skattefrågor att skatteuttaget inte skulle sänkas –?vad än kongressen beslutade.

”Låt oss lämna EU så vi kan sänka skatterna”, protesterade Thatchers åldrande vän Norman Tebbit. Kongressen skalv till av glädje och påminde sig hur det var förr om åren.

Den nya högern har ändå glädje av de reaktionära urtidsandarna. De kraxar fram en komiskt hjälplös kontrast till den nya medel­klassmodernismen.

Några ur historien kan återanvändas: Iain Duncan Smith, partiledare och förkämpe för rävjakt, sköter social rättvisepolitik åt Cameron. Carl Bildt hanterar utrikesfrågor hos Reinfeldt.

De litar till budskapen

Cameron och Reinfeldt håller på att erövra en ny medelklass: socialt välmenande, miljöpolitiskt eftertänksam och i grova drag nöjd med den välfärd den både medfinansierar och har glädje av.

Stabila valsegrar som i Sverige och uppmuntrande opinionsmätning som i Storbritannien skapar lugn och trygghet åt den nya högerns ledare. Den hårda, trogna kärnan av konservativa litar på sin kalkyl.

De nya budskapen, till förvillelse lika de som distribueras bland Jan Nygrens socialdemokratiska nätverk, var väl nödvändiga för att vinna valet. Med tiden kommer skördetiden: ”Ett högerparti som inte sänker skatterna har förlorat sitt existensberättigande”, sa en talare i Bournemouth. Arbetsrätten måste luckras upp, sa Carl Bildt med erfarenheter från Lundin Oil och ryska storbolag.

Frågan om högerns förnyelse är ännu aningen öppen. Svaret beror på hur partiet och dess väljare hanterar sina egna framgångar.

Olle Svenning

ARTIKELN HANDLAR OM