ÅSIKT

Amerikansk vänster känner doft av 60-tal

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

En grånad hippie med ett milt leende säljer rockmärken vid Central Park i New York. Ett av dem har en bild på Bob Dylan och texten ” The Times They are A-changin – Again!”

Visst ligger en förändring i luften. President Bush slår rekord i impopularitet. Den kristna högern och det republikanska partiet är sönderkörda av skandaler och krig. De svar som blåser i vinden är inte högerns.

–?Jag har inte känt en så optimistisk stämning sedan sextiotalet, säger Frank Llewellyn som är något så ovanligt som en amerikansk socialdemokrat.

Jag har sökt upp Llewellyn på hans lilla partikontor, symboliskt nog alldeles bredvid Wall Street i New Yorks finansdistrikt. Vi försöker vara ett litet hål i muren, skojar han.

Mona Sahlins systerparti i USA, Democratic Socialists of America, har bara sex tusen medlemmar. Egentligen är det mer ett nätverk än ett parti, en del av den brokiga och oftast hemlösa amerikanska vänstern.

Att denne luttrade vänsterman känner sig upplyft beror inte på några illusioner om att hans parti ska växa eller att en revolution är på gång. Men det politiska stämningsläget kan växla snabbt i USA. Det har skett förr.

–?I mitten av femtiotalet hade vi den förlamande McCarthy-tiden. Några år senare dominerade medborgarrättsrörelsen och vi fick den radikala rörelsens uppsving på sextiotalet.

Att det legendomspunna decenniet slutade med Richard Nixon i Vita huset bekräftar väl bara tesen. Den gången svängde pendeln för långt åt vänster. Nu är det högern som gått över gränsen för att passa medelamerikanen.

Kriget i Irak har bidragit till omsvängningen. Men Frank Llewellyn vore inte socialist om han inte också betonade de ekonomiska förändringarna.

De redan stora klyftorna har ökat dramatiskt. Framför allt har den rika tiondelen av befolkningen roffat åt sig som aldrig förr. Även om många jobb skapas och arbetslösheten är låg har stora löntagargrupper fått sänkta löner och försämrade förmåner.

Otryggheten växer och den amerikanska drömmen har fått sig en knäck. För väljarna är därför frågor om jobb, allmän sjukförsäkring och skolavgifter angelägnare än republikanernas ständiga kampanjer mot aborter och mot homosexuella.

Därmed inte sagt att demokraterna vinner en promenadseger i nästa års presidentval. Frank Llewellyn tror att den republikanske favoriten Rudy Giuliani blir farlig.

–?Han blir en formidabel kandidat, men en förskräcklig president. Eftersom han är liberal i sociala frågor kan han vinna mittenväljare. Men han kommer att vara ännu värre än president Bush när det gäller kriget mot terrorismen.

På den demokratiska sidan är Hillary Clinton den klarast lysande stjärnan. Sedan sommaren har hon ryckt ifrån sina medtävlare. Hon har stora chanser att vinna nomineringen redan efter den första stora primärvalsomgången i början av februari.

För Frank Llewellyn står hon dock för långt till höger. Han nämner i?stället Dennis Kucinich som den mest socialdemokratiske kandidaten.

Kanske det, men så mycket har nog inte tiderna förändrats.