ÅSIKT

Otrygghet är inte en fot in

Foto: JESSICA GOW/TT
OSÄKERT Inom äldreomsorgen har antalet visstidsanställda bara blivit fler och fler.

avDaniel Swedin

LEDARE

26 FEBRUARI 2015. Arbetsmarknad

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

– Jag har inga rättigheter praktiskt taget, jag är knappt ­anställd då jag inte är på jobbet.

Det är Filip Nyström som ­säger det i Sveriges radios Ekot.

I nästan åtta år har han varit visstidsanställd och har ibland behövt ha fyra jobb parallellt för att få ekonomin att gå ihop.

Filip Nyström är inte ensam.

Alldeles färska siffror från Statistiska centralbyrån, SCB, visar att nästan 17 procent av de som är anställda i Sverige har en tidsbegränsad anställning. Det är 694 000 personer som är antingen vikarier, timanställda eller behovsanställda.

De otrygga jobben blir fler, men inom den här gruppen ­händer något: Vikariaten och projektjobben blir färre. Att ­anställas på timmar och vid ­behov blir vanligare.

Flexibilitet och lägre kostnader är argumenten som motiverat de otrygga anställningarnas framväxt. Osäkerhet och sämre förhållanden under något år i arbetslivets inledning ska leda till att man får in en fot på ­arbetsmarknaden och sedan kan jubla över både succékarriär, lön och trygghet.

Men stämmer det? I slutet av förra året kunde Dagens Arena avslöja att 39 000 personer har haft olika typer av visstids­anställningar hos samma ­arbetsgivare i mer än fem år. Hela 14 000 av de visstids­anställda har varit hos samma arbetsgivare i mer än nio år.

Har sämre förmåner

Samtidigt ser vi hur hela branscher förändras så att de bärs upp av personal som saknar fasta jobb. I vissa yrken ­vågar man aldrig drömma om att otryggheten ska ersättas av något annat.

Oftast är det i arbetaryrken där många kvinnor jobbar.

Fackförbundet Kommunal har rapporterat att antalet ­anställda inom äldreomsorgen blivit 32 000 färre på fem år. Samtidigt har de visstids­anställda ­blivit 28 000 fler. Det är människor som tjänar sämre, jobbar fler delade turer och har sämre förmåner än fast ­anställda.

Vad det betyder i människors vardag är lätt att förstå.

Den förra borgerliga regeringen ­skapade en anställningsform som kallas allmän visstidsanställning. Det gjorde det möjligt att visstidsanställa ­under längre perioder än förr.

Man behöver inte ange några skäl för varför man anställer på visstid i stället för tills vidare, och det finns inget tak för hur många på en arbetsplats som ska kunna gå på sådana kontrakt.

Kan fortgå i evighet

I Sverige är det i praktiken möjligt att stapla visstider på varandra i all evighet. För detta har Sverige fått hot om böter från EU-kommissionen, men den förra regeringen nonchalerade alla varningar.

Nu har den rödgröna regeringen startat en intern departementsutredning för att se över lagen om visstidsanställning.

Det är på tiden, men vi får ­inte lura oss att lagen är dramats ­enda bov.

Urholkad a-kassa, permanentad massarbetslöshet, färre fackmedlemmar och ­färre som omfattas av kollektivavtal gör sitt till för att utvecklingen går i den här riktningen.

Om vi ska få bort otryggheten från jobbet – och det vill de ­flesta, enligt olika opinions­mätningar – har fack, politiker och arbetsgivare ett gemensamt ­ansvar.

ARTIKELN HANDLAR OM