ÅSIKT

Ett enat LO gynnar även direktörerna

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Det var viktigt att LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johanssons budskap i Dagens ­industri gick fram.
LEDARE

LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson är en gammal förhandlingsräv. Vi måste med andra ord utgå ifrån att han visste vad han gjorde när han häromdagen valde direktörernas husorgan Dagens industri för att varna för ”en väldigt stökig avtalsrörelse”.

För knappt ett år sedan, i oktober 2015, stod Johansson på podiet i en konferenslokal vid Norra Bantorget i Stockholm. Hans uppgift var att berätta för LO-förbundens representanter att det inte kunde bli någon LO-samordning i avtalsförhandlingarna. Motsättningarna hade blivit alltför stora.

Ett misslyckande, sa LO-­ledningen då.

Nya förhandlingar

Nu är det dags igen. Nästan ­alla de avtal, som har slutits under året, löper på ett år så även den kommande vintern och våren blir det avtalsförhandlingar. Och utan en samordnad linje från LO kan det bli stökigt.

Den lönebildningsmodell som har fungerat de senaste två årtiondena bygger på att ­industrin får sätta normen för löneökningarna på hela arbetsmarknaden. Men för att det ska fungera behövs samordning och samarbete.

Arbetsgivarna i olika branscher måste samarbeta, även om det verkligen inte alltid är så lätt. Fackförbunden inom industrin måste samverka, över de gränser som skiljer LO-arbetare, tjänstemän och akademiker. Och dessutom måste alltså fackförbunden i LO samverka, för att lönenormen ska vinna respekt över hela arbetsmarknaden. Och all denna samverkan måste dessutom ske frivilligt. Ingen, inte statsministern, inte LO-ordföranden och absolut inte någon fjunig liberal politiker kan tvinga fram respekt för ­lönenormen.

Egentligen är det fantastiskt att det har fungerat. Inte prickfritt förstås, men ändå, det har hållit samman.

Risk för huggsexa

Förklaringen är förstås att ­priset för ett misslyckande ­skulle kunna bli högt. Avtals­rörelsen skulle kunna bli en huggsexa där grupper med marknadskrafterna i ryggen kunde passa på att ta för sig. Det kan förstås kännas lockande för vissa grupper.

Men en avtalsrörelse utan samordning kan lika väl bli en fälla, där redan lågavlönade fick ändå svårare att försvara rimliga löneökningar.

Alla blir förlorare

Oavsett vilket är det en sak vi vet. Om lönebildningsmodellen med en gemensam norm bryter samman kommer det att bli stökigt. Och på arbetsmarknaden betyder det strejker, konflikter och kompensationskrav.

Det skulle alla förlora på, löntagarna, staten och – inte minst – företagen.

Därför är det viktigt att Thorbjörn Johanssons budskap i Dagens industri går fram. Också Sveriges direktörer borde nog hoppas att Johansson lyckas samla LO-förbunden i höst.

ARTIKELN HANDLAR OM