ÅSIKT

Tåghaveriet är inget vi ska vänja oss vid

avIngvar Persson

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att det blir vinter i Sverige betyder inte att vi ska vänja oss vid tågkaos.

De senaste veckorna har varit besvärliga för alla som har ett ansvar för järnvägen. I förra veckan bestämde ett - till slut - enigt riksdagsutskott att hela organisationen måste utredas.

Mellan raderna finns en förödande kritik av hur saker fungerar.

För en vecka sedan gav Svenskt Kvalitetsindex SJ bottenbetyg och i tisdags tvingades bolaget meddela att omkring 200 tåg ställts in. Isen måste få smälta om jultrafiken ska fungera.

I går debatterade riksdagen situationen på järnvägsnätet, och kritiken var inte nådig.

Så, i dag, meddelade Riksrevisionen att myndigheten tänker granska "statens roll i järnvägssystemet". Enligt ett pressmeddelande vill revisionen veta om "aktörerna" fått förutsättningar att skapa ett fungerande järnvägssystem.

Redan frågan är förödande för järnvägspolitikens trovärdighet.

Under tiden har tidningar och TV-program fyllts av berättelser om bristande underhåll, rasande resenärer och förseningar.

Det är kort sagt vinter i Sverige - igen.

Det märkligaste i debatten om järnvägen är egentligen inte kaoset. Orsakerna till det känner vi nog till.

Ett eftersatt underhåll sedan årtionden, både när det gäller spår och vagnmaterial. En fullständigt okontrollerad avreglering som gör att alla skyller problemen på varandra. Och faktiskt också allt fler som vill åka tåg.

Det borde kort sagt vara ett perfekt läge att storsatsa på järnvägen.

Ändå försöker de ansvariga hela tiden tona ner problemen, som om inställda tåg, försenade avgångar och osäkra godstransporter är något vi borde förvänta oss.

Trafikverkets ställföreträdande generaldirektör ville inte höra talas om någon brist på pengar för underhåll när Svenska Dagbladet frågade. SJ:s biträdande informationschef har ägnat de senaste dagarna åt att övertyga oss om att ett par hundra inställda tåg egentligen inte är så mycket.

Och den ytterst ansvariga, infrastrukturminister Catarina Elmsäter-Svärd, medger på sin höjd att planeringen har varit dålig.

Det gäller naturligtvis inte hennes egna planer.

Den svenska järnvägens största långsiktiga problem kanske faktiskt inte är snön, eller ens inställda avgångar.

Det riktigt stora problemet är kanske att de som borde ta ansvar och ställa krav på rimliga förutsättningar i stället vill får oss att tro att försenade tåg och ett järnvägsnät i förfall är något vi ska lära oss leva med.