ÅSIKT

Kristersson borde vara helt omöjlig

Ulf Kristerssons bostadsaffärer visar vad han går för

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: AFTONBLADET / 75436
M-ledaren borde inte hålla måttet
LEDARE

Strax innan förra Moderatledaren Anna Kinberg Batra avsattes av herrarna i sitt parti under sensommaren i fjol hade M ett väljarstöd på 15 procent.

För ett parti som bara något år tidigare gjort anspråk på att ta över socialdemokratins roll som ett maktprenumererande parti med stöd av minst en tredjedel av folket var det förstås tråkigt.

Ut med Anna och in med Ulf Kristersson. Och vips steg stödet för partiet.
Men sedan årsskiftet har opinionssiffrorna gått ner, ner och ner. Nu noterar Moderaterna ett väljarstöd på omkring 16 procent igen. Det är nästan som om väljarna ratat M ju tydligare det blivit vilken politik partiet driver.

Och i samma takt har M:s valrörelse förändrats. Nu handlar det bara om Ulf.

#TeamUlf

Han är en vuxen i rummet. Han ska ta tag i Sverige. Han vill att det ska vara lika för alla. Han vågar erkänna att saker är komplicerade. Tjänstemän och förtroendevalda kring Kristersson kallar sig till och med #TeamUlf.

Det är tydligt att M hellre vill ha ett sorts presidentval än ett val där två politiska manifest står man varandra. Och om nu Kristersson vill väljas på det sättet är det hög tid att hans karaktär och personlighet närstuderas.

För, vem är mannen som på söndag kväll kan komma att utropa sig till valets vinnare?

Under det tidiga 1990-talet ledde Kristersson det moderata ungdomsförbundet, MUF, och åren däromkring beskrev han i böcker och skrifter sin idévärld.

Parasitär generation

Välfärdsstaten skulle bekämpas och svenskar födda på 1940-talet var en parasitär generation som han 1993 kallade “homo bidragus”. Som 31-åring – lika gammal som KD:s Ebba Busch Thor är i dag – skrev han att den svenska partsmodellen gick att jämföra med apartheidsystemet i den rasistiska diktaturen Sydafrika.

Nå, det kanske är oschyst att tala om vad en nu vuxen man sa och skrev i ungdomligt oförstånd. Särskilt som att Kristersson faktiskt har utövat verklig politisk makt i snart två decennier.

2002, efter en rad misslyckanden i det privata näringslivet, återkom Kristersson till politiken och blev finanskommunalråd i Strängnäs kommun. Fyra år senare blir han socialborgarråd och tog raskt tag i huvudstaden.

Kraven på socialbidragstagare hårdnade, samtalstaxan för familjerådgivning dubblerades, de hemlösa blev fler. Massiva neddragningar inom socialtjänsten rullades ut och stadens institutioner som arbetade med missbrukare och prostituerade fick mindre att röra sig med.

Det var “svåra prioriteringar”, erkände Kristersson, men så fick det ändå bli.

Lätt att välja

En inte lika svår prioritering tycks det ha varit för Kristersson när han 2006 fick en hyreslägenhet av Ersta diakonisällskap i samband med att staden tecknat vårdavtal med dem. Bostaden var egentligen reserverad för svårt sjuka och hemlösa.

Bostadsaffären illustrerar den systemskiftesvåg som Ulf Kristersson red på under sin tid i Stockholms stadshus. Det offentliga skulle dra sig tillbaka, det privata ta över. De med minst resurser kom i kläm.

Verktyget var ”avknoppning” och är moderatsvenska för att sälja gemensamt ägd verksamhet till privata intressen och ta småpengar i betalt.

Kulturkrabatens förskolor i Årsta vräktes bort för 635 000 kronor. 2013 hade förskolechefen som köpte gjort en vinst på 9 miljoner. Och låtit bolaget köpa en gård för 2 miljoner kronor, enligt en genomgång som Aktuellt i Politiken gjort.

Chefen för Hässelby-Vällingbys ledsagarservice betalade 3 000 kronor till staden för ett kundregister och började driva verksamheten privat. Sedan dess har hon gjort 19 miljoner kronor i vinst och plockat ut 13 miljoner i vinstutdelning.

Försnillat 77 miljoner

Enligt Dagens Nyheter hade verksamhet som 2008 såldes ut för 3,4 miljoner kronor fem år senare ett värde på 81 miljoner. 77,6 miljoner hade i praktiken försnillats från Stockholms skattebetalare.

Valåret 2010 sålde Ulf Kristersson och hans partivänner en del av allmännyttans lägenheter i Stockholm för 6 600 kronor per kvadratmeter till det privata bolaget Einar Mattsson AB. Enligt Svensk Mäklarstatistik var det genomsnittliga marknadspriset då 43 700 kronor. En detalj i sammanhanget är att Einar Matssons vd, Stefan Ränk, tidigare ordnat en hyreslägenhet åt Kristersson och hans fru. Mot bolagets regler fick de behålla lägenheten, trots att ingen av dem är skrivna på adressen.

Lika för alla? Inte då.

Under Kristerssons tid säljs åtskilliga kommunala verksamheter på olaglig grund. Flera av fallen anmäls till Europakommissionen, länsrätten och kammarrätten för att försäljningen inte anses marknadsmässig.

Vägrade lyda

2010 blev så Kristersson socialförsäkringsminister i Fredrik Reinfeldts regering och fick ansvar för utförsäkringarna av sjuka. Han vägrade följa två riksdagsbeslut som krävde att stupstocken i sjukförsäkringen skulle tas bort och hotades av en misstroendeförklaring.

Kristersson klarade sig och firade i stället nya triumfer. Han ville höja pensionsåldern och sa att människor som inte klarar att jobba längre än till 67 år har ett ansvar för att hålla sig i trim. Och människor som är i psykisk ohälsa borde gå till jobbet, lät han hälsa.

– Jag ska försöka ta med mina erfarenheter från både nationell och lokal praktisk politik in i Moderaternas arbete.

Så sa Ulf Kristersson när han i fjol valdes till ledare för Moderaterna.

Det är erfarenheter som borde göra honom helt omöjlig som statsminister.


Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.


Fem saker du inte visste om Kristersson 00:45
ARTIKELN HANDLAR OM