ÅSIKT

Timbrohögern har tagit över centern

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Lennart Daléus, tidigare partiordförande i centern och riksdagsman i 11 år, lämnade partiet för några år sedan. Till en del på grund av sitt engagemang i Greenpeace, men framför allt för att centern dragit åt ett håll han inte kan stödja.

- Jag bryr mig inte om centern, säger han i dag.

Kritiken gäller inte minst energipolitiken.

- Jag står fast vid den syn på kärnkraften jag hade 1981, säger Daléus.

Han är inte ensam. Riksdagsmän, kommunpolitiker och medlemmar har uttryckt sin oro över att formuleringen om kärnkraftsavveckling är struken i centerns gröna manifest, och att överenskommelsen med (s) och (v) är bruten. Nu gäller alliansens energipolitik, utan avveckling.

Inom centern råder oklarhet om vad som hänt. Många tror inte att det är sant. Centerns energipolitiske talesman Claes Västerteg säger till Göteborgs-Posten, på en direkt fråga om förtroenderådet, som tog beslutet, uppfattade innebörden i det nya manifestet:

– Nej, det kanske de inte gjorde. Det vet jag inte.

Sviker centern sin själ utan att partiets beslutande organ inser vilket beslut de tar?

Det är uppenbart att ungdomsförbundet

Cuf:s linje segrat. Cuf leds numera av unga nyliberaler skolade hos Timbrohögern. De har tagit över inte bara i energipolitiken och kärnkraftsfrågan utan också på viktiga poster i centerledningen.

De utgjorde en central gerilla i partiet redan när Olof Johansson skulle sparkas för sitt samarbete med socialdemokraterna. Lennart Daléus fick ta över – men också han visade sig för ”svårstyrd”. Obenägen att offra sina gröna ideal på den borgerliga enighetens altare. Maud Olofsson efterträdde och nu är maktskifte och en borgerlig regering centerns allt överordnade mål.

På Fredrik Federlys och de nyliberala Cuf-arnas dagordning står ännu en politisk kovändning: att byta fot i EMU-frågan. ”Nja” till euron ska bli ett tydligt ”ja” under nästa mandatperiod. Marken är beredd, alla nej-till-EMU-sägare är utrensade.

Vad står härnäst på dagordningen? Att överge den gröna politiken med etanol och biobränslen och låta marknaden avgöra viken energipolitik som ska gälla?

Att skrota centerns syn i välfärdspolitiken och låta marknaden ta över även där? En halv seger vanns redan på stämman 2002 då grundtryggheten lämpades över bord. Nu vill Maud Olofsson skapa en ”förnyad välfärd” genom att konkurrensutsätta välfärdsproduktionen och ge konsumenterna valfrihet.

Karriäristerna har tagit över det gamla folkrörelsepartiet. Sedan Högforsmötet hemma hos Maud har partiet sålt ut ännu fler hjärtefrågor: den kommunala skatteutjämningen och den styrda decentraliseringen, de har tunnat ut miljöprofilen och rollen som småfolkets parti i skatte- och rättvisefrågorna.

Centerns främsta roll i alliansen tycks vara att bekämpa sossarna och visa att partiet är pålitligt borgerligt till höger om moderaterna. Men väljarna tycks inte gilla de nya ”Mauderaterna”. Maud Olofsson har på fem år inte lockat fler röster än de sju procent som Olof Johansson fick avgå på. När har partimedlemmarna fått nog av högersvängen?

Lena Askling

ARTIKELN HANDLAR OM