ÅSIKT

Hatbrotten inträffar i människors vardag

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Hatbrotten mot homo- och bisexuella och transpersoner har fördubblats på åtta år. Vanligast är förtal och förolämpningar, den vardagliga sortens homofobi. Hatbrott utförs inte oftast av organiserade högerextremister.
LEDARE

I dag invigs Pridefestivalen i Stockholm, homorörelsens årliga arena för politik och fest. På lördag avslutas festivalen med den traditionsenliga, färgsprakande Prideparaden, då homorörelsen med vänner dansar genom Stockholms innerstad.

Förra årets Prideparad fick sorg- och vredeskant. När paraden passerade Stockholms slott rusade ett gäng högerextremister in i tåget. De misshandlade en av Pridefestivalens funktionärer.

Så möttes på ett vidrigt sätt två förhållningssätt till sexualitet, människovärde och demokrati. Å ena sidan Prideparadens deltagare och jublande åskådare, som bejakar människors rätt att vara sig själva. Å andra sidan de människofientliga krafterna.
Grannar, lärare och kamrater är gärningsmän

I takt med att allt fler homo-, bi- och transsexuella ”kommer ut” ökar trakasserierna mot dem i omfattning. När homo- och bisexualitet blir synlig tvingas homofobin upp till ytan.

Hatbrotten mot homo- och bisexuella och transpersoner har fördubblats på åtta år, visar en undersökning från Stockholms universitet. 1996 uppgav 25 procent av 2 000 tillfrågade att de hade utsatts för hatbrott. 2004 är siffran 52 procent. Lika många kvinnor som män drabbas 2004. 1996 var det betydligt vanligare att män utsattes för hatbrott.

Vanligast är förtal och förolämpningar, den vardagliga sortens homofobi. Hatbrott utförs alltså inte bara, eller ens oftast, av organiserade högerextremister.

”I den stora skaran angripare, i den dagliga skaran gärningsmän och gärningskvinnor, finner vi istället släktingar, grannar, elever, studenter, handledare, hantverkare, fotografer, flygvärdinnor, kollegor och myndigheter”, skriver kriminologen Eva Tiby på DN-debatt.

Bilden bekräftas av en undersökning från Arbetslivsinstitutet. Ungefär hälften av fackets homo- och bisexuella medlemmar upplever att kollegorna har fördomar. Bögarna och flatorna drabbas av direkta trakasserier och bristande socialt stöd från chefer och kollegor.

Samhället måste agera. Hetslagen och diskrimineringslagstiftningen måste praktiseras, inte bara finnas på papper. Politiker måste göra gemensam sak med facket och andra folkrörelser och på allvar säga ifrån mot homofobi.

Skolans betydelse är stor. Många biologiböcker behandlar fortfarande homosexualitet som en sexuell avvikelse, inklämd mellan pedofili och nekrofili. Kvaliteten på samlevnadsundervisningen avgörs av den enskilda läraren: i många fall nämns inte ens homosexualitet.

Så får det inte vara. De unga avgör framtidens samhälle. De måste få verktyg att erkänna människors rätt att vara sig själva. De behöver kunskap och mod att stå emot diskriminerande attityder som de alltför ofta möter hos föräldrar och andra vuxna.

ÅP