ÅSIKT

Lyssna på Bildt

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Carl Bildt sade något mycket viktigt i en tv-intervju i måndags kväll.

Moderaternas förre ledare är en av de internationella valobservatörerna under det palestinska valet. På valdagen reste han omkring i 18 timmar på Västbanken. Han blev imponerad.

”Att försöka bygga demokrati när man vare sig har frihet eller fred. Det är mycket svårt”, sade Bildt till Rapport.

Äntligen visades en annan bild av palestinierna än den som vanligtvis når oss svenskar i tv-soffan. Plötsligt framstod palestinierna som ett folk att räkna med, människor som du och jag, som under ordnade former går till val. Palestiniern blev mannen på gatan som pratar politik och kvinnan som längtar efter fred, inte längre bara en otäck extremist eller en obegriplig självmordsbombare.

Och Carl Bildt konstaterade att ”här har man haft ett val som är imponerande under svåra omständigheter”.

Ingen kan längre blunda, inte ens borgerliga så kallade Israelvänner som aldrig någonsin skulle erkänna att det finns ett Palestina som söker sin självständighet. Bildt, liksom för övrigt den förre USA-presidenten Jimmy Carter som också prisar palestinierna för deras förmåga att hålla sig till de demokratiska spelreglerna, bekräftar den palestinska vardagen av ”vare sig frihet eller fred”.

Ockupation råder. Ändå lyckas de genomföra ett val.

Valet av Mahmoud Abbas (Abu Mazen) kan självklart kritiseras för att inte vara helt igenom demokratiskt. Men felsökarljuset riktas mot ockupationsmakten, nämligen den israeliska regeringen som trots internationella påtryckningar inte tillät ett rättvist val. De andra presidentkandidaterna fick aldrig chansen. I den arabiska delen av Jerusalem (östra Jerusalem) hindrades många palestinier från att överhuvudtaget gå och rösta. Vägspärrar och militära ingripanden försvårade den korta valrörelsen.

Ändå inger det genomförda valet hopp. Abu Mazen fick över 60 procent av rösterna och valdeltagandet blev högt. Kanske kan Mazen trots allt bli den samlande gestalt som palestinierna nu behöver? Kanske kan hans diplomatiska förmåga bana väg till fred?

Det viktigaste med valet är dock att Israel inte längre kan hävda att det inte finns någon förhandlingspart. Nu finns en demokratiskt vald president, som dessutom har erkänts av USA.

Omvärlden måste sätta tryck på Sharon och hans koalitionsregering. Framför allt behövs en stark folklig opinion i Europa som håller ögonen på att den väg till fred som förhoppningsvis kan påbörjas verkligen leder till en rättvis fred, ett slut på ockupationen och till ett helt och självständigt Palestina.

”Sharonregeringen har tyvärr hittills agerat som om den syftar till en fred byggd på palestinsk underkastelse. En sådan fred blir varken rättvis eller bestående”, skrev förre utrikesministern Sten Andersson på Aftonbladets debattsida i går.

Kanske kan de båda internationalisterna Andersson och Bildt starta en bred folkkampanj för en rättvis fred? Kyrkan arbetar redan för fullt med denna fråga. Dags för politiken att tända ett ljus i det mörker som alltför länge rått i Mellanöstern.

Helle Klein

ARTIKELN HANDLAR OM