ÅSIKT

Maj – en månad av demokratikamper

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: trotsade motståndarna Under hela maj har den östeuropeiska hbt-rörelsen firat Pride – men motståndet är hårt. I går ägde Moskvas första framgångsrika prideparad rum där 30 personer lyckades bära regnbågsflaggan längs en vältrafikerad gata utan att stoppas.
LEDARE

Hbt-aktivisterna skickar lyckliga rapporter från Moskva. I går ägde stadens första framgångsrika prideparad rum. 30 personer bar en 20 meter lång regnbågsflagga under en tio minuter lång promenad på en vältrafikerad gata.

Moskvas borgmästare har sagt att prideparader är ”sataniska”. Ryska myndigheter förbjuder paraderna och polisen slår ner dem med våld.

Förra året, samma dag som Eurovision song contest sändes från Moskva, släpades ett 20-tal hbt-­aktivister in i bussar och kördes iväg. Ögonvittnen sa att kvinnliga pridedeltagare fick kläderna avslitna.

I år lurade hbt-aktivisterna polisen och motdemonstranterna. Manifestationen skulle ske vid EU-kommissionens byggnad, men avgick i stället från tågstationen Belorusskaja. Så kunde prideparaden avlöpa fredligt.

– I dag har vi visat att det är möjligt att arrangera en prideparad i Moskva! säger Nikolaj Alexejev, ledaren för Moscow pride.

I maj firar den östeuropeiska hbt-­rörelsen Pride. Motståndet är hårt. Kampen för hbt-rättigheter har inte nått lika långt där som här. Nationalistiska, reaktionära och extremreligiösa krafter hetsar mot hbt-personer.

Bara de två senaste åren har följande hänt:

10 maj 2009, Chisinau, Moldavien:

Uniformerad polis stoppar RFSL:s dåvarande ordförande Sören Juvas på gatan. Han berättar att han är i Chisinau för att fira Pride och förs till polisstationen. Utanför polisstationen blir Juvas misshandlad av okända män.

Enligt de lokala pridearrangörerna är gärningsmännen troligen civilklädda poliser eller utsända av polisen.

16 maj 2009, Riga, Lettland:

Cirka 600 personer deltar i Rigas prideparad. De möts av cirka 1?000 motdemonstranter, som skriker ”gay pride är aids pride”. Inga våldsamheter rapporteras.

Prideparaden är en framgång för hbt-rörelsen. Tidigare år har motdemonstranter kastat sprängladdningar och bajs mot pridefirare. Det här året har politikerna i Riga förbjudit paraden med hänsyn till ”hälsa och moral” och av ”säkerhetsskäl”. Protesterna blir starka. En lokal domstol räddar paraden, bara 24 timmar före avmarsch.

8 maj 2010, Vilnius, Litauen:

Hbt-rörelserna i Estland, Lettland och Litauen firar gemensam Pride i Vilnius. Cirka 700 personer deltar i en lugn och värdig parad, som förbjudits av riksåklagaren men tillåtits av regeringsrätten.

Paradens symbolvärde är stort.

EU-landet Litauens lagar har de senaste åren blivit allt mer hbt-fientliga. Att uppmuntra homosexualitet har förbjudits. Ett statligt familjekoncept säger att en familj bara kan bestå av en mamma, en pappa och deras gemensamma barn.

15 maj 2010, Minsk, Vitryssland:

Ett 40-tal deltagare i Slavic pride går 400 meter med en 12 meter lång regnbågsflagga. Plötsligt dyker kravallpolis upp och angriper deltagarna, trots att marschen genomförs fredligt. Flera personer arresteras.

I diktaturen Vitryssland skriver regeringstrogna medier ”gays are evil”. Presidenten Lukasjenko har sagt att EU och USA ”sprider homosexuell perversion” till landet. Människorättsorganisationer är förbjudna.

–?Vi har inga mänskliga rättigheter,

så varför ska vi ha några människorättsorganisationer? sa Svyatoslav Sementsov, vitrysk hbt-ledare, ironiskt när han besökte Stockholm 2008.

22 maj 2010, Bratislava, Slovakien:

Ett 80-tal skinnskallar kastar stenar och rökgranater mot cirka 1?000 personer som samlats till prideparad. Minst två personer skadas. Till slut ber polisen arrangörerna att avbryta paraden.

– Polisen var uppenbart inte förberedd på situationen, trots våra varningar. Vi är mycket ledsna och besvikna, säger prideparadens talesperson Romana Schlesingerova.

Grundläggande mänskliga rättigheter kränks när hbt-personer först förtrycks – och sedan inte tillåts demonstrera mot förtrycket. Östeuropeiska pridefirare som trots det väljer att säga sin mening kämpar för människovärde och demokrati åt alla.

De bildar vår tids europeiska medborgarrättsrörelse och förtjänar hela vårt stöd.