Mejla

Ingvar Persson

Arbetarna betalar för krisavtalen

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

LEDARE

Järnverket står det på vägskylten vid infarten till Hagfors. Bara så där. Ingenting om industri­område, inget om Uddeholm, bara ett sakligt Järnverket.

Det kan vara så i bruksorter.

–?Skulle en stor arbetsplats som den här försvinna så finns det ju ingen annan, säger Hans-Olof Stöllman, ordförande för IF Metalls järnbruksklubb på Uddeholm Tooling i Hagfors.

För åtta månader sedan gjorde den inställningen att Hagfors hamnade i den arbetsmarknadspolitiska debattens centrum. I slutet av februari tecknade facken och företaget ett tillfälligt avtal om förkortad arbetstid och utbildning. Och om sänkt lön.

–?En ren krisuppgörelse, ett sätt att ta ansvar för bygden, säger Jan Bergqvist som också tillhör styrelsen för järnbruksklubben.

I Hagfors tillverkas verktygsstål, grunden för produktionen av nästan allt annat. Någon månad före års­skiftet tömdes orderböckerna. De anställda fick arbeta med underhåll.

–?Efter ett tag hade vi målat allt som fanns, säger Bergqvist.

Då hade det gått åt 600 liter färg.

Avskedanden skulle inte bara ha drabbat individen. De kunde hota framtiden för företaget. Som många arbetsgivare har Uddeholm Tooling ett generationsproblem. Många yngre har utbildats för att sköta investeringar som gjorts.

Äldre anställda erbjöds pension och tillfälligt anställda fick gå hem. Det räckte inte.

Den 24 februari accepterade facken en uppgörelse. Utbildning – bland annat i hälsofrågor – en dag i veckan. Och en sänkning av lönen med tio procent.

Reaktionen blev dramatisk, inte minst från fackligt håll.

–?Vi blev halshuggna, säger Stöllman.

Avtalet i Hagfors började gälla den 1 mars. Den 2 mars kallade IF Metall till presskonferens. Förbundet hade slutit ett ramavtal, just om arbetstidsförkortning med löneavdrag. Avtalet har, enligt IF Metall, räddat 10 000 jobb, men det ska inte förlängas.

–?Det kan ju inte bara vara att trycka på en knapp för företaget, säger Stöllman.

Snarare handlar det om politik. Medan industrin i många andra länder kunnat möta krisen med tillfälliga permitteringar, delvis finansierade av staten, avskedar svensk industri. Och krisavtalen har de anställda själva fått betala.

–?Vi måste få samma regler, i alla fall i EU, säger Bergqvist.

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN