ÅSIKT

På gränsen till sammanbrott

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Pakistan, en av världens kärnvapenstater, håller på att slitas sönder

Foto: en nation i Kaos Pakistans förra premiärminister Benazir Bhutto säger sig ha återvänt efter åtta års exil för att införa demokrati. Men bombattackerna i Karachi visar att hon kommer att behöva stöd från omvärlden.

20 oktober 2007. Bomberna i Karachi dödade minst 136 personer och skadade tusentals. Blod och kroppsdelar spreds över folkmassan och hustaken runt attentatsplatsen.

I går anklagade Benazir Bhutto anhängare av den tidigare presidenten Zia ul-Haq, inklusive delar av den pakistanska säkerhetstjänsten, för att ligga bakom dådet.

Händelseförloppet bekräftar bilden av Pakistan som ett land på gränsen till kaos. En av världens kärnvapenstater, en nation av största betydelse för säkerheten i Asien, håller på att slitas sönder.

USA har missbedömt

Utvecklingen i Pakistan har skrämmande likheter med det destruktiva maktspel som präglar stora delar av Mellanöstern och Centralasien.

För det första ett långvarigt auktoritärt styre där alla försök att skapa stabila civila regeringar har omkullkastats av militären.

För det andra en rad missbedömningar av USA, som i kampen mot först Sovjetunionen och sedan den internationella terrorismen, gett omfattande stöd till Pakistans mest brutala makthavare. USA:s stöd till landet ökade efter militärkupperna 1953 och 1977 och efter den senaste kuppen 1999 har general Musharraf varit en av USA:s närmaste allierade.

Landets despotiska regimer har genom åren effektivt utnyttjat religiösa extremister (tidigare bland annat stöd till talibanerna i Afghanistan) och stödet utifrån för att behålla makten.

Bhutto behövs

Nu slår det tillbaka. Konkurrerande eliter använder alla metoder i kampen om makten, islamismen växer i styrka och mer liberala politiska krafter marginaliseras.

Benazir Bhutto säger själv att hon kommit till Pakistan för att införa demokrati. På ett plan behövs både Bhutto och hennes rival, den landsförvisade Nawaz Sharif, för att skapa stabilitet. Båda har grovt missbrukat makten, men de har också miljoner anhängare som inte skulle acceptera en politisk lösning utan medverkan från dessa båda politiker.

Folket får betala

På ett annat plan är Bhutto bara en del av det maktspel som så länge präglat landet. USA har tappat tålamodet med Musharraf, som inte klarat av att kontrollera talibangerillan i landets östra delar.

Därför regisserade Washington en uppgörelse mellan honom och Bhutto. Hon tillåts bli premiärminister och säkrar Musharrafs presidentpost. Som en delbetalning har Musharraf gått med på att avskriva alla korruptionsanklagelser mot henne. Ett smutsigt spel där det pakistanska folket är den stora förloraren.

Pakistan behöver stöd från omvärlden. Men det behövs ett stöd som ser till landets bästa, och inte bara ställer frågan vad Pakistan kan göra i kampen mot terrorismen.

JB

ARTIKELN HANDLAR OM