ÅSIKT

Vägval vänster

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

” I och med Ohlys avgång har partiet möjlighet att göra sig av med det besvärande kommunistspöket”

Foto: Foto: ulf Höjer och scanpix
ur Ohlys skugga Rossana Dinamarca, Hans Linde, Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson är de fyra huvudkandidaterna som vill ta över partiledarrollen efter Lars Ohly i Vänsterpartiet.

Det var bara en tidsfråga. Efter två riksdagsval med sjunkande opinionssiffror var det ingen, varken bland väljarna eller de egna partimedlemmarna, som på allvar trodde att Lars Ohly hade förmågan att leda Vänsterpartiet till framgång.

I går kom beskedet. Ohly ställer inte upp för omval på kongressen i januari nästa år, men sitter kvar tills dess.

Nu står Vänsterpartiet inför ett vägval, både när det gäller partiledare och politik.

Identitetsproblem

Vänsterpartiet bildades 1917 som ett utbrytarparti ur Socialdemokraterna. Partiet har under hela sin existens definierat sig i förhållande till sin politiska urmoder.

Men under de senaste åren har något hänt. Socialdemokraterna har krympt, och det går inte längre för småpartier varken till höger eller vänster att bygga sin identitet enbart på kontrast mot Det Statsbärande Partiet – eftersom det inte finns längre.

Relationen till Socialdemokraterna har även präglat Ohlys tid som partiledare. Han utmanades om partiledarposten av partiets mer pragmatiska krafter bland grupperingen Vägval vänster och ekonomiska hökar (allt är relativt). Ohly vann den maktstriden.

De kommande åren genomförde Ohly mycket av sina motståndares politiska program: kritiken av socialdemokratin tonades ned, partiet blev mer samarbetsinriktat och ambitionen att sitta i regeringsställning blev den dominerande åsikten. Det är ett regeringsfähigt, men kraftigt krympt parti Ohly nu lämnar efter sig.

Fyra olika profiler

De fyra huvudkandidaterna har olika profil. Riksdagsledamoten Jonas Sjöstedt har fokuserat på EU- och miljöfrågor. Den ekonomisk-politiska talespersonen Ulla Andersson står för ansvar och kompetens. Rossana Dinamarca kan skol-och industripolitiken, och stjärnskottet Hans Linde utrikespolitik och HBT-frågor. Den populära Josefin Brink, som har starkt stöd internt, har tydligt signalerat att hon inte är aktuell.

Den stora frågan blir dock hur partiet väljer att navigera i dagens politiska landskap. I och med Ohlys avgång har partiet möjlighet att göra sig av med det besvärande kommunistspöket, och vända sig mot framtiden.

Politisk sprängkraft

Under Gudrun Schymans partiledartid nådde Vänsterpartiet nya höjder tack vare att kvinnor och yngre väljare uppfattade att partiet stod för en radikal och modern samhällskritik. I dag finns en enorm politisk sprängkraft i frågor som miljö, jämställdhet, integritet och globala rättvisefrågor – vilket Miljöpartiet förstått.

Det är frågor som egentligen borde ligga Vänsterpartiet nära, men där det saknas engagemang, fokus, känsla för samtiden och vassa förlag.

Återstår att se om Ohlys efterträdare kan – och vill – ändra på det.

avKarin Pettersson

ARTIKELN HANDLAR OM