ÅSIKT

Lönefrågan – ett ok i Älvsjö

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: SCANPIX
RIKTMÄRKEN IF Metalls ordförande Stefan Löfven har tillsammans med vice ordförande Anders Ferbe (tv) en svår balansgång att gå när industriarbetarnas löner ska sättas.

Det är länge sedan IF Metall var landets största fackförbund, och det har gått lång tid sedan industriarbetarna dominerade den svenska arbetsmarknaden. Kommunal är LO:s största ­förbund, och Unionen organiserar fler privatanställda än IF Metall.

Men det tycks inte spela ­någon roll. När IF Metall i dag avslutar sin kongress i Älvsjömässans själlösa lokaler utanför Stockholm, upplever ombuden att de håller framtiden för svensk arbetsmarknad i sina händer.

Satsa på utbildning

Under helgen har kongressombuden diskuterat tryggheten i jobbet. En huvudfråga efter industrikrisen. IF Metall vill se en uppgörelse mellan fack, arbetsgivare och stat om ett system där tillfälliga nedgångar möts med utbildning i stället för uppsägningar.

Kongressombuden har till och med beslutat om ett mål för minskad långtidsarbetslöshet. Ett fackligt åtagande, som förbundsordföranden Stefan Löfven beskriver saken.

Ombuden har pratat om ”hållbart” arbetsliv – en fortsättning på 1980- och 90-talens krav på utveckling i jobbet. De har behandlat förslag om hur organisationsgraden ska höjas, hur industrins konkurrenskraft ska förbättras och hur servicen till medlemmarna kan bli snabbare.

En laddad fråga

Ändå är det knappast frågor om anställningstrygghet, organisation eller arbetsmiljö som gör IF Metalls kongress speciell. Det är i stället det ämne som hängt som en skugga över helgen i Älvsjö. Frågan om ­industrins roll som norm för ­lönebildningen på den svenska arbetsmarknaden.

Det är den fråga som legat bakom vinterns ansträngningar­ för att åstadkomma ett nytt ­industriavtal i stället för det ­arbetsgivarna lämnat. Det är också den fråga som under hela våren skapat spänningar mellan facken, inte minst inom LO.

Frågan om normering ger IF Metall och LO:s övriga industriförbund en nyckelställning på arbetsmarknaden. Samarbetet – å ena sidan med tjänstemännen i facken inom industrin, å den andra inom LO – gör industrifacken till navet i lönerörelsen.

Att det också har irriterat en del direktörer är i sammanhanget underordnat.

Rollen som riktkarl förutsätter självförtroende – det har aldrig saknats i IF Metall – men också lyhördhet, till exempel inför kraven på mer jämställda löner.

Styr hela ekonomin

När rösterna räknats färdigt, kongressutrustningen packats ihop och ombuden satt sig på ­tågen hem blir balansgången mellan självförtroende och lyhördhet den stora utmaningen för Stefan Löfven och de andra i IF Metalls ledning.

I potten ligger inte bara reallönerna för miljoner löntagare, utan hela den svenska ekonomin.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM