ÅSIKT

Aktieägarnas vinster hotar företagandet

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

För en månad sedan meddelade Volvo att företaget tänker minska sin personal med 1Ì´0;500 personer. Sedan dess har SCA berättat om personalminskningar på 400 personer i Sverige och den nya ståljätten Ovako räknar med att kunna spara 500 tjänster, flest i Hofors.

Dessutom har pappersbruket Wifstavarv utanför Timrå och Finnveden Bulten i Hallstahammar signalerat personalnedskärningar.

I går varslade Electrolux kylskåpsfabrik i Mariestad 150 anställda.

Det är bara några exempel.

Rationaliseringarna och personalneddragningarna fortsätter i den svenska industrin, men det beror inte på bristande lönsamhet.

Tvärtom, den svenska industrin gör stora vinster och utdelningen till aktieägarna når historiska rekordnivåer.

En genomgång som tidningen Dagens Arbete gjort visar att de flesta stora industriföretag i dag delar ut betydligt mer av sin vinst än för bara några år sedan.

Electrolux aktieägare får dela på drygt 2 miljarder kronor, Volvos på lite mer än 5 miljarder. Flera företag i Dagens Arbetes granskning, bland dem Atlas Copco och M-real, delar till och med ut mer än vinsten.

Sammanlagt beräknas svenska företag dela ut 110 miljarder kronor till sina aktieägare i år. Det är lika mycket som statens utgifter för barnbidrag och äldrevård.

En enda ägare, Fredrik Lundberg, har de senaste sju åren kunnat räkna hem en aktieutdelning på fem miljarder kronor enbart för sina aktier i Holmen.

Under samma period har antalet anställda halverats och rationaliseringarna fortsätter.

Företagsägarnas krav på storförtjänster kan vara på väg att bli ett långsiktigt hot mot produktionen. Direktörerna vågar inte satsa på företagens framtid.

Jakten på aktieutdelningar skapar förväntningar hos ägarna och ett krav på bolagsledningarna.

De pengar som nu flyter ut ur företagen skulle ha kunnat användas till nya investeringar eller långsiktiga satsningar på produktutveckling och forskning.

Nu hamnar de istället i ägarnas fickor.

Inför de anställda kan nya neddragningar och hårdare arbetstempo möjligen motiveras för att stärka företagens framtid, däremot knappast för att ägarna förväntar sig rekordavkastning på sina investeringar.

Dessutom fördjupar de stora aktieutdelningarna klyftorna i samhället.

Aktieinnehavet är extremt ojämnt fördelat. Tio procent av hushållen äger nittiosex procent av aktierna.

Bilden av en folklig kapitalism där nästan alla äger aktier är i grunden falsk.

Förväntningarna på stora utdelningar och stigande kurser skapar kortsiktighet. Aktieägarnas krav konkurrerar med investeringar och utvecklingsprogram.

Många bolagsledningar tycks dessutom sakna den kreativitet och självständighet som behövs för att se till företagets långsiktiga behov.

För några år sedan framstod en kleptokrati av gnidna direktörer som det stora hotet mot sunt företagande. Nu får de sällskap av gnidna storaktieägare.

Ingvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM