ÅSIKT

De strejkar för rättvisa villkor

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: Olle MELKERHED
Gör rätt Anställda på ett callcenterföretag i Fränsta har gått ut i strejk för att få bättre arbetsvillkor. Arbetsplatsen ­erbjuder bland annat ingen sjuklön.
LEDARE

I diket längst Marktjärnsvägen har tussilagon ­redan börjat blomma. Mitt emot Ålunds färgaffär finns de, små och ­lysande gula.

Nere vid det gamla polishuset i Fränsta går Tei Häggström och Josefin Algerbo strejkvakt tillsammans med några av sina arbetskamrater. Fränsta är nämligen just nu den enda plats i Sverige där de anställda tvingas strejka för en rättvis lön och rimliga villkor.

– Det känns ju struligt så klart, säger Tei.

■ ■ ■

För henne och för Josefin är det här inte bara den första strejken, utan också det första riktiga jobbet. Eftersom bolagets ägare vägrat gå med på ett kollektivavtal står de nu utanför sin arbets­plats med strejk­vakternas gula varselväst.

Det är en erfarenhet de flesta svenskar slipper.

För drygt ett år sedan startade företaget Focus CRS ett slags callcenter i den gamla polisstationen. Med telefon skulle kunder raggas till konsultföretaget Peak Partners vid Norrmalmstorg i Stockholm.

Personerna som styr de båda bolagen är desamma, och platschefen på callcentret i Medelpad är bror till chefen på konsultbolaget i Stockholm.

I Medelpad fanns billiga­ ­lokaler, bidrag från staten och – trodde man sannolikt – arbetslösa som skulle ­acceptera de villkor som bjöds.

Till en början lät allt ganska bra. Provanställningar som skulle övergå i fasta jobb, scheman och löften om möjligheter till provision och löneutveckling.

Sedan meddelade ledningen att inga löften längre gällde. I stället för fasta jobb tvingades nästan alla arbeta på timmar, och företaget smet från ansvaret för till exempel sjuklön.

■ ■ ■

Lönerna är lägre än på andra callcenter, och några vidare provisioner blev det inte heller.

I höstas tog de anställda kontakt med fackförbundet Unionen. Eftersom företaget vägrade släppa in fackrepresentanten fick mötet hållas på en parkeringsplats, och beslutet blev att kräva bättre villkor.

– Alla var eniga, säger Josefin Algerbo.

Det gäller också bygden. Frida Niemi tror att människor på orten tycker att det är fel att det kommer stockholmare och behandlar personalen dåligt.

■ ■ ■

Det går inte att ta miste på den spända stämningen. Ute på parkeringen finns de strejkande i sina varsel­västar. Där inne finns deras chef och några av deras ­arbetskamrater som lämnat facket och arbetar.

– De gånger det blir någon slags dialog är det vi som tar kontakt, säger Frida ­Niemi.

Varken hon eller någon av de andra strejkande upp­lever att de får några besked av ledningen för företaget.

Till mig säger platschefen Kalle Engström artigt att han hänvisar till de pressmeddelanden bolaget skickat ut, och att han har förtroende för att situationen sköts professionellt ”från båda håll”.

I det senaste pressmed­delandet deklarerade bolagsledningen att de tänker lägga ner verksamheten i Fränsta på grund av de anställdas krav.

Professionellt?

De strejkande är beredda på att det kan gå så, men det ändrar inte känslan av att göra rätt.

Tina Svensson är stolt över sammanhållningen.

– Det är ändå vi som vinner.

De strejkande har hållit samman och visat att en arbetsgivare inte kan behandla människor hur som helst. Det är redan en ­seger.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM