ÅSIKT

Kriget mot feminismen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: LÄMNAR POLITIKEN Tiina Rosenberg meddelade i går att hon hoppar av feministiskt initiativ. Det är förståeligt. Hon har blivit antifeminismens främsta måltavla.
LEDARE

Tiina Rosenberg hoppar av feministiskt initiativ. Hon orkar inte mer. Det kan man förstå. Rosenberg har blivit antifeministernas främsta måltavla. Som feminist och lesbisk med hett humör har hon fått personifiera ”den galna extremfeministen”. Hennes snaggade hår har provocerat något oerhört.

Fi är inget lyckat politiskt projekt. Men kritiken har sällan varit saklig. Den har vuxit ur en betydande feministskräck och homofobi. Feminister är okej så länge de slåss lite lagom för hela lönen och halva makten. Om de börjar tjorva med att ifrågasätta könsrollerna och heteronormativiteten (som skapar könsorättvisorna) ska de lära sig veta hut.

Tacksam måltavla

Flera fi-avhoppare har gjort sig lustiga över viljan att se flera diskrimineringsgrunder samtidigt: kön ihop med sexualitet och etnicitet.

De lesbiska ska inte ta så stor plats i debatten för då kan ”vanligt folk inte känna igen sig”. Ursäkta, om man ser det ena förtrycket borde man väl ändå kunna se det andra? Det är varje klok människas skyldighet.

Feminister i andra partier gnuggar händerna åt medie­drevet mot fi: ”Så var vi av med dom.” Gör inte det!

Drevet mot fi är inte i första hand riktat mot det nybildade partiet utan mot hela feminismen. I fi har de reaktionära krafterna fått en tacksam måltavla.

Reaktionärt motstånd

Högerns tankesmedja Timbro har länge försökt undergräva det som kallas ”elitfeminismen” (läs feminister med makt att göra samhället mer jämställt). Svenska Dagbladets ledarsida kräver en stopplag mot genusforskning. Könsorättvisor ska alltså inte kunna studeras akademiskt utifrån teorin att könsroller är socialt konstruerade. Det är lika befängt som om forskning om människor och pengar inte skulle få utgå från nationalekonomins idé om ”the economic man”.

Ju större framsteg feminismen gör, desto större motstånd möter den från reaktionärer som vill att allt ska vara som förr. Så är det med idéer som på allvar förändrar samhället. Resultatet av ett år med tv-dokumentären ”Könskriget” och stormen kring fi kan bli att politikerna sätter upp fingret i luften och tänker att nej, det där med jämställdhet ska vi nog inte ge oss på.

Skarpt läge nu

Den socialdemokratiska partiledningens motstånd mot en delad föräldraförsäkring skulle kunna tolkas så. ”Jämställdhet har fått ett löjets skimmer”, säger Lena Adelsohn-Liljeroth, moderaternas representant i alliansens jämställdhetsgrupp, i DN.

Det är skarpt läge nu. Könsorättvisorna lever men kampen mot dem riskerar att mattas av. Vissa vill ha det så. Men vi som tror på alla människors lika värde får inte ge efter för backlashen. Problemet är inte feminismen. Problemet är det könsförtryck som tvingar den att finnas.

ÅP