Skolkrisen är en klassfråga
”Vår mattelärare ska sluta, vi har ingen tekniklärare och ingen idrottslärare. Jag förstår inte hur de som bestämmer här i skolan tänker? Vi kommer gå ut med skitdåliga betyg eftersom vi bara har vikarier”, säger Zeinab Suleiman till Göteborgs-Posten.
Hon går i nian på Sjumilaskolan, som nyligen fått förödande kritik av Skolinspektionen. Rapporten är chockerande läsning och beskriver en miljö med lärarflykt, kränkningar, hot om våld och obefintligt stöd för elever som behöver det bäst.
I Stockholm förs en liknande debatt om gymnasieskolan Ross Tensta, som gått från kris till katastrof. Efter stenhård kritik från Skolinspektionen läggs nu skolan ner.
Det finns extrema lägen där sådana lösningar kan behöva tas till.
På 90-talet var Tensta gymnasium välfungerande och populärt. Ska denna stora stadsdel nu inte ens ha en gymnasieskola? Vad händer då med ett område som skulle behöva satsningar snarare än verksamheter som försvinner?
Ändå är den verkliga frågan inte nedläggning eller inte. Utan om hur i hela helvete det har kunnat gå så långt.
Det pratas mycket om flummig pedagogik och mesigt curlande föräldrar i skoldebatten. Men det är helt fel fokus.
Den stora krisen – och det stora sveket – i svensk skola handlar om klass.
Tror någon på allvar att Ross Tensta och Sjumilaskolan skulle ha tillåtits att haverera så länge och totalt om föräldrarna till barnen bestått av välintegrerade och engagerade medelklassföräldrar?
Nej, just det.
Det handlar inte heller om att invandrare kommer till Sverige och förstör. Den negativa trenden är mycket längre än flyktingkrisen och stavas friskolereform i kombination med fritt skolval och bristande kontroll av oseriösa utförare – vare sig de är privata eller kommunala.
På sin blogg skriver en av Ross Tenstas förstelärare, Björn Dahlman, att han håller med om Skolinspektionens kritik. Men att det grundläggande problemet inte är pedagogiken, utan att det fria skolvalet obönhörligt byggt ett system där svaga elever koncentreras till de sämsta skolorna.
I Tensta finns mängder av ungar med bra betyg och goda kunskaper. Men de försvinner därifrån.
Ross Tensta är gymnasiet som inte klarade att konkurrera. Som blev skolan dit barnen kom som inte kunde välja.
Skolresultaten i Sverige går ner för alla grupper, men sämst går det för pojkar från arbetarhem. Deras kunskapsnivå har på senare år sjunkit dramatiskt.
Vem tar fajten för dem när alla jagar medelklassväljare? Eller för Zeinab Suleiman i Göteborg, eller för ungarna i Ross Tensta?
Den svenska skolan koncentrerar i dag fattiga, nyanlända och barn till föräldrar som bara inte orkar till ett antal hårt utsatta miljöer.
I hög grad hänger det ihop med boendesegregation, men att hänvisa till den hjälper inga elever här och nu.
I år ska alla de barn som förra året kom till Sverige in i det svenska skolsystemet. Hittills har de flesta nyanlända elever hamnat på ett litet antal skolor som redan är redan hårt socialt belastade – som Sjumilaskolan. Det är ett ohållbart system och för ett par veckor sedan föreslog en utredning en lagändring så att även friskolor tar sin del av ansvaret. Tekniken är att använda kvoter som kompletterar det fria skolvalet. Det är en ändring som måste göras.
Men mer måste till i ett sjukt system. Förutom att se över skolvalet måste skojarföretagen kastas ut och de ekonomiska resurserna styras om. De tuffaste skolorna måste ha råd att anställa de bästa lärarna.
Dagens skola sorterar barn stenhårt efter klass. Just de ungar med föräldrar som inte kan eller orkar välja får den tuffaste starten.
Så kan det inte få fortsätta.
Följ Aftonbladet Ledare på Facebook för att diskutera vidare och hitta andra spännande ledartexter.