ÅSIKT

Batongliberalismen på väg in i skolan

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Ingen borde vara förvånad. Ajabajaministern Jan Björklund, formellt kallad skolministern, ska skriva om skollagen. Stolt som en tupp presenterar han de två viktigaste förändringarna: Elever i gymnasiet ska kunna få kvarsittning. Elever i grundskolan ska kunna stängas av från undervisningen i två veckor.

Så går folkpartiets batongliberalism i skolfrågor från enkel retorik till praktisk regeringspolitik. Var det någon som trodde att vi levde på 2000-talet, med en modern syn på barn och deras skolor? Glöm det. Nu är det betyg och bestraffningar och till och med pojk- och flickklasser som gäller.

”Det är ingen tillfällighet att vi har den slappaste lagstiftningen i världen och störst ordningsproblem”, säger Björklund. Han har tydligen varit på jorden runt-resa och funnit att just här i Sverige finns den allra sämsta skolan av alla.

Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riksförbund som inte direkt har gjort sig känt för att bråka med folkpartiet, är orolig.

”Vad händer egentligen med lärandet och fokuseringen på kunskap, som är så viktig för alla elever? Risken finns att man löser symptomen och inte de bakomliggande orsakerna. Jag hoppas verkligen att regeringen lägger fram förslag som inte främst handlar om bestraffningar och utvisningar”, säger hon.

Adina Jackson, som går i sexan på Skarpnäcks skola, är klok som en bok. ”De som bråkar gör det för att få uppmärksamhet från sina vänner. Om man blir avstängd blir det nog bara ännu mer bråk och man missar ännu mer”, säger hon i DN.

Låt oss slå fast följande. Skolan behöver

studiero. Elever ska inte behöva ha ont i huvudet och magen efter en dag i klassrummet. Ingen får mobba och stöka och trakassera. Men människor är människor, barn är barn, som har olika förutsättningar i livet. Därför finns det elever som bråkar och förstör fast man inte får. Frågan är alltså: Hur får vi de barnen att sluta bråka?

Kör ut dem i korridoren. Låt dem sitta kvar efter skoldagens slut. Eller hindra dem att över huvud taget komma in på skolgården. Ni hör ju hur dumt det låter. Lärarna och all annan skolpersonal finns i skolan för elevernas skull. För att lära dem saker, för att ge dem en bra studiemiljö, för att guida dem på den stig som är lärandets. Alltså är de vuxna i skolan jätteviktiga. De ska hjälpas åt att se varje elev. De ska ge honom eller henne en så bra skoltid som möjligt.

Om valet står mellan mer stöd åt barn med särskilda behov och större befogenheter åt lärarna att bestraffa eleverna, vet jag vad jag väljer. En stödlärare har bättre chanser än en unken lagtext att komma till rätta med en stökig elev.

Vuxna är vuxna och barn är barn, brukar betongliberalerna säga. Just det. Behandla barn som barn då. Ta ert vuxenansvar och red upp situationen i stället för att satsa på enkel bestraffning. Ni lurar er att ni minsann har gjort vad ni har kunnat, ni slängde ju ut den där stökiga eleven. Frågan är bara om ungen blev mindre stökig för det?

Vet ni. Det handlar om något så enkelt som kärlek. I väldigt stora portioner.

Åsa Petersen

ARTIKELN HANDLAR OM