ÅSIKT

Kan man få se en enda film utan Persbrandt i?

Foto: Anders Deros / AFTONBLADET / 1620
Mikael Persbrandt och Anna Odell spelar huvudrollerna i bioaktuella ”X&Y”.
LEDARE

Filminstitutets rapport om jämställdhet är nedslående

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Robert Gustavsson, Rolf Lassgård eller Mikael Persbrandt. Har det gjorts en svensk storfilm de senaste tre decennierna utan någon av dessa manliga skådespelare i en storroll kan man ibland undra.
Den manliga dominansen gäller än i dag visar Svenska filminstitutets, SFI:s, nya jämställdhetsrapport "Han, hon och pengarna". SFI har räknat kön och pengar och kartlagt hur jämställdhetsarbetet ser ut i den svenska filmbranschen mellan åren 2013-2016.
Det är rätt nedslående läsning, särskilt med tanke på förra hösten när de kvinnliga skådespelarnas upprop #tystnadtagning var snöbollen som drog i gång MeToo-lavinen.

Av höstens svenska filmer som fått biopremiär är bara fyra av 25 regisserade av en kvinna.

Enligt rapporten har filmer med en man i huvudrollen i genomsnitt nio miljoner kronor högre budget än filmer med en kvinna i huvudrollen. Män får som regel regissera, skriva manus, producera och spela huvudrollen i de filmer som tilldelas högst SFI-anslag.
Bland lågbudgetfilmer och dokumentärer har män och kvinnor mer liknande ekonomiska förutsättningar. Den till synes glamorösa filmbranschen påminner på så sätt om arbetslivet i övrigt; stora skillnader i toppen och mindre i botten.

Anna Odell ett undantag

Svensk filmproduktion har visserligen gått framåt och blivit mer jämställd de två senaste decennierna.
Men de sista två åren har branschen trampat vatten.

Av höstens svenska filmer som fått biopremiär är bara fyra av 25 regisserade av en kvinna.
Ett av undantagen är Anna Odells film "X&Y" som just nu visas på bio runt om i Sverige. Den är både är ett slags dokumentär om en inspelningsprocess och en spelfilm. Anna Odell, som såväl har skrivit som regisserat samt spelar huvudrollen i filmen, leker med publikens osäkra blick; vad är verklighet och vad är fiktion?
Men egentligen är filmen mest annorlunda till formen, i övrigt är det vita etablerade skådespelare i en miljö med tydliga markörer för den övre medelklassen. Designmöbler, vackra kläder, frukostar med croissanter och vinmiddagar. Och så har Mikael Persbrandt en av huvudrollerna.

Vargsex i kroppsstrumpa

I filmens mest omtalade scen bär Anna Odell en transparent kroppsstrumpa och en vargpäls. På huvudet tronar ett varghuvud som en hatt. Hennes största vilja – i filmen – är att ha sex med Mikael Persbrandt i hennes hemmasydda vargdräkter. Och det har de också.
Odell fascineras av "alfahannen", som hon menar att Mikael Persbrandt är. Han värjer sig och säger att hon har en stereotyp bild av honom, samtidigt som han ideligen bekräftar myten om sig själv med sitt manér och genom att berätta om sitt supande och knarkande, all otrohet och ett gränslöst beteende.
Även om "X&Y" är en lite yvig långfilm går den att ses som en allegori över den svenska filmbranschen.

Alfahannarnas och "de manliga geniernas" handlingsutrymme i filmvärlden är fortfarande stort, men när en kvinna med liknande meriter beter sig på samma sätt avfärdas hon lätt som besvärlig och lite galen.

Om jämställdheten ska förbättras kommer det att krävas en mer aktiv filmpolitik och medvetna val i hela produktionskedjan. Framför allt behövs det kvinnliga filmarbetare med Anna Odells mod. Gärna fler filmer om vargdräkter och kroppsstrumpor – men kanske inte Mikael Persbrandt behöver vara med i varenda en.

ARTIKELN HANDLAR OM