Hotet mot yttrandefriheten

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

18 JUNI 2008. Bonniers köp av Canal Plus ökar ägarkoncentrationen av de svenska medierna. Bonniers kommer nu totalt dominera både tidnings- och tv-marknaden. De har närmast monopol på bioutbudet och kommer dessutom få möjlighet att bjuda högst på de flesta attraktiva sportevenemangen.

Till och med den borgerliga regeringen måste inse att en så dominant aktör är ett problem för yttrandefriheten.

Skräckexempel i Europa

Koncentrationen på mediemarknaden var en mycket omdebatterad fråga för några år sedan. Berlusconis maktfullkomlighet i Italien och mediemogulen Rupert Murdochs uttalade ambition att politisera medierna nämndes som avskräckande exempel.

I dag har detta blivit en icke-fråga, trots att mediekoncentrationen blivit större.

Problemet är dock inte att ledningen för Bonniers gör vad den kan för att bredda och stärka sin ställning på mediemarknaden. Det är en fullt begriplig reaktion från ett företag vars yttersta mål är att bygga upp sitt kapital och generera vinst till ägarna.

Problemet är att regeringen i sin strävan att avpolitisera samhället väljer att sätta sig på åskådarbänken. ”Ingen anledning att agera”, är numera regeringens stående kommentar när de ställs inför nya uppköp och sammanslagningar.

Minskat presstöd

Det enda kraftfulla mediepolitiska utspel regeringen gjort har handlat om att minska presstödet, som en gång skapades för att rädda mångfalden på tidningsmarknaden. Ett minskat presstöd skulle ytterligare stärka Bonniers ställning, inte minst i storstäderna.

Inte heller den socialdemokratiska regeringen gjorde mycket för att bryta utvecklingen, men då fanns det i alla fall krafter i regeringen som ville begränsa ägarkoncentrationen genom lagstiftning. De flesta länder utom Sverige reglerar mediemarknaden för att säkra ett visst mått av mångfald. Reglerna är ofta kosmetiska och ofullständiga, men de finns där.

Översyn ett första steg

Rädslan för en massiv kampanj mot regeringen från de kommersiella medierna blev för stor den gången och Göran Persson stoppade det förslag som arbetats fram av kulturministern.

Det skulle i sig självt kunna läsas som ett tecken på att mediekoncentrationen gått för långt.

Något hopp finns ändå. Mot regeringens vilja beslutade riksdagen nyligen att göra en översyn av mediekoncentrationen. Det är ett första steg. Kulturministern måste omedelbart tillsätta en sådan utredning, och den måste följas av skarpa förslag på ett nytt regelverk, som förhindrar utarmningen av medieland­skapet.

JB