ÅSIKT

En väg leder till Gud

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LEDARE

Vi, min sambo och jag, är på väg till Göteborg i min Volvo Duett från 1968. Det är hon som förstår sig på bilar.

Långtradarna har lämnat djupa spår i högerfilen.

I instruktionsboken framhåller Volvo bilens egenskaper på vägen.

"Körning av Er Volvo kommer inte att bereda Er några som helst svårigheter. Ni kommer snart att finna att allt tillrättalagts för att ni ska kunna köra lugnt och bekvämt utan att ge avkall på säkerheten".

Det är annat än den illa översatta prosan i dagens instruktionsböcker.

Längs E 20, tidigare E 3, har motorvägar och de nya mitträckena ersatt stora delar av den gamla vägen. Det ökar trafiksäkerheten. Helst ska det bli praktiskt taget omöjligt för bilförare att skada sig själva eller sin omgivning. När den principen tillämpas på andra samhällsområden brukar det kallas att lägga livet tillrätta.

Utanför Vretstorp börjar överväxeln kärva. Det har hänt förut; växellådan läcker olja.

Gör-det-självhallen på OK i Laxå har en lyft ledig. Långsamt hissas bilen upp så att det går att komma åt växellådan.

För inte så länge sedan fanns smörjgropar eller smörjbryggor överallt. I dag är de borta, obehövda. Begreppet rundsmörjning har förlorat sin bokstavliga betydelse och finns bara kvar som ett talesätt, på samma sätt som våra språkliga referenser till jordbruket.

Duetten har över trettio nipplar som ska smörjas, var 125:e mil enligt smörjschemat i instruktionsboken. På dagens belagda vägar går det lyckligtvis att köra längre. Åtminstone är det vad Sven säger, och eftersom han är den mest erfarne bilmekaniker jag känner tror jag honom.

Att "meka" med bilen är på sätt och vis med och konstituerar 1900-talets manlighet. Rengöring av förgasare, oljebyten och rostsvetsning handlar om något mer än den praktiska nyttan. En känsla att behärska vardagen. Kanske är det också därför bilintresset så ofta blir en del av en arbetar-identitet?

I dikten Ombyggd Volvo från 1992 försöker Göran Greider fånga det ur klassresenärens synvinkel.

"Förr eller senare, jag vet det, kommer

jag att drömma om den där bilen.

Jag byggde om ett språk, han en biljävel."

Att vara uppburen poet räcker inte alltid.

Vad händer med den identiteten när bilen består av allt mer elektronik och datorer?

- Det finns ingen som kommer att ha råd att äga en modern bil när den blir gammal, konstaterade en bekant torrt.

Efter Laxå är det slut på motorvägen. I sitt underlag för Vägverkets långtidsplanering konstaterar Västra Götalandsregionen att större delen av de icke ombyggda vägsträckorna mellan Stockholm och Göteborg löper genom länet.

Jag får en svag känsla av att befinna sig i det slags landskap som dominerar amerikanska road movies. En modernitet som flytt.

Motell och vägkrogar med några få mils avstånd. En svensk och ofta hemvävd tolkning av rastplatser på kontinentala motorvägar. Med de nya vägarna försvinner de klassiska vägkrogarna. I stället växer det upp McDonaldsrestauranger vid avfarterna.

På E 3-baren (den heter fortfarande så) i Lungås hänger en löpsedel för tidningen Trucking och en affisch för speedwaylaget Örnarna. Jag köper en macka med stekt ägg, korv och stekt potatis och kan inte låta bli att tänka på Percy Adlons mästerverk, filmen Bagdad Café från 1998. Marianne Sägebrechts Jasmin skulle när som helst kunna komma in genom dörren.

Trots att lövbiff med pommes frites eller stekt rödspätta med remouladsås kanske inte är kulinariska upplevelser försvinner en del av den svenska kulten av privatbilismen med varje vägkrog som blir förbiseglad av ett nytt vägbygge.

Utanför Skara står en skylt där ortens företagare kräver att E 20 byggs om till motorväg, nu. Där finns å andra sidan också en skylt som lovar att Jesus är vägen till Gud. Själv sitter jag fast mellan långtradarna.

Bilens ställning som kultföremål, som frihetssymbol och som statusmarkör förändras. En modern bil fungerar som ett effektivt transportmedel. Men den är inte det moderna kultföremål som bilen varit under 1900-talet.

Själva är vi framme i Göteborg. En smula lomhörd kliver jag ut i den svenska bilindustrins hjärta.

Folkhem

i förvandling

Ingvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM