Mejla

Jonna Sima

Bimbon som sätter könskampen på plast

Barbie fyller 60 – en evigt omstridd ikon

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: Mattel Inc.
Barbie i ständig förändring. I sommar kommer dockan med benprotest och rullstol efter önskemål till tillverkaren.

Symbolladdat gjorde hon sin debut dagen efter den internationella kvinnodagen. Med sminktunga ögonlock, röda läppar, hästsvans och svartvitrandig baddräkt visades den första Barbiedockan upp på leksaksmässan Toy Fair i New York, den nionde mars 1959. Sextio år senare har den 29,2 centimeter höga plastdockan sålts i över en miljard exemplar och blivit den kommersiellt mest framgångsrika dockan i historien.

Första barbiedockan, 1959.


Några av min barndoms bästa minnen är lekarna med Barbie. På sommarloven lekte vi från morgon till kväll och byggde upp stora vindlande Barbie-världar. En teburk kunde bli ett perfekt matbord, mat till dockorna tillverkade vi av trolldeg och målade med vattenfärg och de mest fantastiska klädkreationer kunde trollas fram av en sjal eller ett enkelt hushållspapper.
När jag lekte med Barbie utomhus det där sista sommarlovet var jag och mina kompisar runt 12 år. Så fort jämnåriga eller äldre barn syntes i närheten drog vi en stor filt över dockorna för att ingen skulle upptäcka hur barnsliga vi var.

Känslorna var en blandning av skam och sorg.

Barbie med hijab och benprotes

I dag sjunker leksaksförsäljningen världen över. Barn väljer bort leksaker till förmån för tv-spel och paddor. Barbien är ett undantag. När Barbie-tillverkaren Mattel presenterade sin kvartalsrapport häromveckan visade den att försäljningen av dockan var den högsta på fem år.

Det amerikanska prestigemagasinet Time satte den kurviga Barbien på omslaget med rubriken: "Now can we stop talking about my body?".

Det amerikanska företaget förklarar framgången med att man har lyckats göra om dockan och presenterat den i olika hudfärger och i plagg som hijab och rymddräkt. Senare i juni kommer även en Barbiedocka med benprotes och två rullstolsburna dockor (en med vit hudfärg och blont hår och en svart med afrohår) ut på marknaden. Då ingår även en ramp som gör Barbies hus rullstolsanpassat i paketet.
Mattel har kommenterat tillskottet med att rullstol har varit en av de mest efterfrågade accessoarerna till Barbiedockan.

Om det tidigare var Barbie som formade unga flickors (och en hel del pojkars) lekar är det i dag flickorna som formar Barbiedockorna.

Hittills har Barbie haft mer än 130 olika yrken, från sjuksyster, officer och servitris till tandläkare, yogainstruktör – och amerikansk president.
Redan 1979 kom de första svarta och latinamerikanska Barbiedockorna. Stort genomslag fick inte dockorna med olika hud- och hårfärger förrän Mattel introduerade Barbies rockband "Rock Stars", som är ett eftertraktat samlarobjekt i dag.

Förbjöds på svenska förskolor

För tre år sedan återuppfann Mattel dockan på nytt och lanserade serien "Barbie Fashionistas" med Barbie- och Ken-dockor med en rad olika hud- och hårfärger och med tre olika kroppsstorlekar: kurvig, liten och lång. Det amerikanska prestigemagasinet Time satte den kurviga Barbien på omslaget med rubriken: "Now can we stop talking about my body?".


Den populära dockan är alltjämt kontroversiell. Under sex decennier har Barbie varit lika älskad som hon är hatad.

På 1970-talet förbjöds dockorna på många förskolor i Sverige eftersom de ansågs spegla ett osunt kroppsideal. Den smala dockan med långa ben, smal midja och stora bröst har anklagats för att orsaka anorexi och kroppskomplex hos unga.
"Jag är inte din Barbiedocka!" var slagord som skreks av tiotusentals kvinnor på New Yorks gator i augusti 1970 under den stora marschen för ökad jämställdhet i hemmet och på arbetsmarknaden.
Den blonda Barbien blev till en symbol för snäva normer och patriarkalt kvinnoförtryck.

Hyllad av framstående feminister

Barbies uppfinnare, Ruth Handler, försvarade på sjuttiotalet sin docka med att "Alla flickor behöver en docka att projicera sitt framtida drömjag på."
Många framstående feminister har hållit med henne. Naomi Klein har kritiserat Barbie men också berättat att hon fortsatte att leka med Barbies "inne i sitt huvud" även efter att hennes föräldrar förbjudit henne att äga dockan. Susan Faludi har sagt att Barbiedockan visar vägen till oberoende, ger självförtroende och upptäckarlusta hos unga kvinnor.


Barnkulturforskaren och filmprofessorn Margareta Rönnberg har skrivit en akademisk uppsats om "Provokatören Barbie". Hon menar att den långa och smala Barbiedockan som inte kan stå själv faktiskt har en funktionell funktion. Den långsmala kroppen är lätt att klä på och av och benen är enkla att hålla i barnets ansiktshöjd. De stora ögonen, menar hon, inbjuder till dialog och reflektion. "Den overkliga kroppen signalerar dessutom i sig fantasi", skriver Rönnberg.
När Barbies första svenska fanklubb bildades 1965 hette den 8-åriga ordföranden Mona Andersson, senare mer känd med efternamnet Sahlin och som Sveriges första kvinnliga statsministerkandidat.


Den bloggande entreprenören Isabella Löwengrip har också hyllat dockan: ”Barbie var det bästa jag visste fram till jag var 12 år.”

Kritiken handlar om kön och klass

Vuxenvärldens negativa syn på Barbie har inte förändrats mycket genom de senaste sex decennierna. Invändningar som återkommit har varit mot Barbies materialism, konsumism och stereotypa femininitet.

En stor del i Barbies framgång är alla hennes kläder och accessoarer som går att byta i all evighet och som gör att det alltid går att köpa mer och mer saker till dockorna. Det finns stora likheter mellan Barbie och den populära reality-tv-familjen Kardashian, vars docklika systrar och extravaganta livsstil följts av miljontals tittare i tio års tid.

Jag inser nu att under filten den där sista sommaren med Barbie fanns en av de senaste 60 årens mest laddade politiska figurer.

Kritiken mot både Barbie och Kardashian handlar ofta lika mycket om kön som klass. Journalisten MG Lord, som skrivit två böcker om Barbie som kulturellt fenomen, har pekat på Barbies utseende som en orsak till mångas ogillande mot dockan. Den ständigt glada Barbien med sina syntetiska kläder, höga klackar, alldeles för mycket smink och "silikonaktiga" bröst är sinnebilden för en smaklös bimbo som det skriker (åtminstone kulturell) "underklass" om. Ungefär som med systrarna Kardashian alltså.
Att föräldrar och omgivningen förfäras har nog snarare bara gjo

Barbie som president och vice president.

rt både Barbies och familjen Kardashian mer lockande.
MG Lord skriver i sin bok "Forever Barbie" att Barbie fungerat ungefär som ett Rorschachtest. De vuxna betraktarna projicerar vilda och ofta motsägelsefulla fantasier på henne. "Men det hon betyder för varje flicka är lika personligt som fingeravtrycken".
Jag inser nu att under filten den där sista sommaren med Barbie fanns en av de senaste 60 årens mest laddade politiska figurer.

En feministikon och en kapitalistsuccé, en drömvävare och ett skevt kroppsideal, en kvinnoförtryckare och flickfantasi.
Sextio år och evigt aktuell.

avJonna Sima

Publicerad:
ARTIKELN HANDLAR OM