Katrine Marçal
Murdochs fall – en möjlighet
Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Trollkarlen från Oz kunde styra smaragdstaden i L. Frank Baums berömda bok eftersom alla var rädda för hans dånande maktdemonstrationer. Vid sagans slut visade det sig dock att han bara var en liten man, helt utan magiska krafter.
Han gömde sig bara bakom en stor skramlande maskin som han byggt upp.
På samma sätt är det med Rubert Murdoch, skriver BBC:s Paul Mason.
I åratal har brittiska politiker gjort allt för att inte reta upp världens mäktigaste medieägare. Murdochs tidningar tar ställning politiskt, inte bara på ledarplats, utan med all sin journalistik.
När The Sun bytte sida från Labour till de konservativa inför valet förra året ansågs Gordon Browns öde slutligen beseglat.
Vilket det var.
Oavsett vad man tyckte om tidningens metoder.
När parlamentsledamoten Clare Short på ett seminarium 2004 kritiserade bilderna på barbröstade kvinnor i tidningen, skickade The Sun en hord toplessmodeller hem till henne med buss. ”Tjocka, avundsjuka Clare Brands” lät rubriken dagen efter.
Det var inte konstigt att politiker fjäskade för Murdochs tidningar.
I helgen tvingades Murdoch lägga ner flaggskeppet News of the World. Tidningen har satt i system att hacka mobiltelefoner. Kriminalitet har blivit arbetsmetod.
Avslöjandena skakar om hela den politiska eliten. News of the Worlds förre chefredaktör Andy Coulson, som nu gripits av polisen, var fram till i vintras premiärminister David Camerons presschef.
Men: ”Vi sitter alla fast i detta tillsammans” skrev Tony Blairs förre kommunikationschef Alastair Campbell i Financial Times i går. Inget politiskt parti vågade agera mot Murdoch. Nu har både Cameron och oppositionsledaren Ed Miliband markerat att det är nya tider.
Murdochs stora skramlande maskin är inte längre lika skräckinjagande.
Storbritannien har plötsligt en unik möjlighet att göra något åt sitt destruktiva medieklimat.
