ÅSIKT

Italien drabbas nu av krissjuka

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

avDaniel Swedin

LEDARE

”Regeringschefen verkar mer intresserad av bunga-bungapartyn än landets ekonomi”

Botemedel Italiens premiärminister Silvio Berlusconi kan knappast bota sitt land. Statsskulden är enorm.

Sent i går kväll kom beskedet: Greklands premiärminister ­Giorgos Papandreou avgår. Efter överläggningar med ­högeroppositionen kommer en ny regering och en ny regeringschef presenteras i dag.

Än är Piazza San Giovanni i Rom inget atenskt Syntagmatorg, men för många verkar det ställt utom alla tvivel att den grekiska krissjukan redan hunnit över Joniska havet.

Det politiska, moraliska och ekonomiska missnöjet mot ­regimen Berlusconi formuleras med större tydlighet. Avgångskrav hörs och rapporterna om demonstrationer och protester kommer allt oftare.

Italien är eurozonens tredje största ekonomi och kontinentens största marknad för statsobligationer. En kris här är ­något helt annat än en kris i den ekonomiska lilleputten Grekland.

Skyhöga räntor

I vissa avseenden är den ­italienska ekonomin inte i sämre skick än många andra euroländers. Det italienska budgetunderskottet är ett av de minsta i Europa – fyra procent i år. Det italienska folket är kontinentens storsparare och det är ovanligt att man har bostadslån. Så den privata skuldsättningen är inte problemet.

Boven i dramat är den italienska statsskulden. Den är enorm. 120 procent av bruttonationalprodukten, för att vara exakt. Marknadens förtroende för den italienska ekonomin är på upphällningen, vilket syns på sky­höga räntor som drar upp notan för statsskulden, den näst högsta i eurozonen.

Arbetslösheten stiger

EU och IMF var tvungna att rädda Grekland, Irland och ­Portugal när deras obligationsräntor hamnade på sju  procent, en nivå som ansågs orimlig. Italiens obligationsränta på de tioåriga lånen är nu en bit över sex procent.

Allting tyder på att Italien är på väg att få problem med betalningsförmågan. I en färsk rapport från den franska banken ­Société Générale föll domen hårt: Italiens tillväxtmotor är trasig. Man har lagt fel pengar på fel saker.

Ekonomin har stagnerat, landet är känt för sina många obegripliga skatter och omöjliga ­regelverk kring företagsverksamhet. Korruption, strejker, en offentlig förvaltning som inte fungerar, en krisande och ­inkompetent regering.

Regeringschefen verkar mer intresserad av bunga-bunga­partyn än landets ekonomi. Nästan varje prognos pekar på att Italien drabbas av recession 2012. Arbetslösheten kommer att stiga.

Pengarna är slut

EFSF*) vars uppdrag är att ­bevara den finansiella stabiliteten i euroområdet, har i dag möjlighet att låna ut 440 miljarder euro till krisande länder. Italiens statsskuld ligger på ungefär 1,7 biljoner euro. Pengarna till ­stimulans- och räddnings­paket verkar vara slut.

I dag  möts EU:s finansministrar igen. Men om de inte inser att krisen handlar om tillväxt och överger svältkurerna blir denna  måndag bara ännu en dag som för Italien – och därmed ­hela världsekonomin – närmare stupet.

Fotnot: EFSF står för Europeiska ­ finansiella stabiliseringsfaciliteten.