ÅSIKT

Skandalerna knäcker allemanskapitalismen

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: VEM VINNER? Visionen av ett samhälle där alla förvandlas till små kapitalister och spekulanter har hamnat i gungning. Illustration: JAN STJERNKVIST
LEDARE

26 JULI 2002. Drömmen om en allemanskapitalism har fått en rejäl knäck. På det globala planet har skandalerna kring jätteföretagen Enron och World Com lockat fram jämförelser med 30-talets kris.

Fixade bokslut och dolda förluster skakar förtroendet för företagsledningar och placeringsexperter, även om börserna tar glädjeskutt enstaka dagar. Chockhöjningar av straffen för bokföringsbrott är också på väg i USA.

Här hemma stämmer böckerna, än så länge. Men frågan är om det hjälper när etablerade bolag förlorar större delen av sitt värde och bonusskandaler tycks ha blivit en del av ekonomin. Inte minst det nya pensionssystemet gör det lätt att tro att vi alla blivit utfattiga.

Ett system i förfall

I själva verket påverkas knappast den som i dag går i pension. De första som får hela sin pension ur det nya systemet föddes 1954. Är inte ekonomin i ordning innan dessa går i pension hjälper inga premiereserver i världen.

Ändå biter sig bilden fast, en kapitalism i kris.

Men den bilden är kanske för grov. Vad vi ser är inte marknadsekonomins kollaps, eller ens kapitalismens. Möjligen ett system i förfall.

Det är framför allt två ideologiska myter som nu sjunker ihop. Myter som odlats intensivt under de senaste årens marknadsfundamentalism.

Dels handlar det om föreställningen att ett företags enda egentliga uppgift är att leverera en snabb värdestegring på aktiekapitalet, det som ibland har kallats kvartalskapitalism. I dag ser vi hur kraven på snabb avkastning leder till kortsiktiga beslut.

Dels om att visionen av ett samhälle där alla förvandlas till små kapitalister och spekulanter har hamnat i gungning. Just den tanke som kan anas bakom kampanjerna för individuella val av pensionsfonder.

I båda fallen handlar det om politiska dogmer, så ofta upprepade att vi kommit att se dem som nödvändiga delar av marknadsekonomin. I börsfallets spår börjar dock fler att tvivla.

Långsiktighet i centrum

Vi behöver alltså inte en debatt om marknadsekonomins eller kapitalismens vara eller inte vara. I stället borde kraften satsas på att skapa förutsättningar för den reala ekonomin att utvecklas och producera de varor och tjänster som utgör grunden för välfärden. Då måste långsiktighet, kunskaps- och teknikutveckling ställas i centrum.

Dessutom behöver kollektiva förmögenheter som pensionskapitalet placeras för att skapa utveckling, inte på spekulation. Det, och solidaritet mellan generationerna, är det enda sättet att verkligen lägga grunden för framtida pensioner.

IP