Det var länge sedan Härstedt var 18 år

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Jag är på besök i Luleå igen, i staden där jag vuxit upp. På dagarna skriver jag, på kvällarna hänger jag i mina kompisars soffor. På lördagen är det fest på bästa fiket Mat & Prat, jag står i köket och lyssnar på sköna låtar och slänger käft med ett tokroligt killgäng. De är visserligen inte från stan men jag trivs med livet och tänker att Luleå, det är ett bra ställe när allt kommer omkring.

Efter midnatt, som på en given signal, går alla till Cleo. Uteställena i Luleå kommer och går men Cleo består: med sin stjärnhimmel i taket och sin heltäckningsmatta och sitt runda dansgolv. Det är lite smaklöst men det är här man hamnar och dras med i festen. Det är här jag träffar gamla klasskompisar och min yngsta bror Tomas som är så himla lång och fin.

Hur kommer det sig att Cleo består? Kanske har det med minnena att göra. Fredagarna på Cleo var vikta för nyblivna 18-åringar, det var här vi stolt viftade med legget när vi nyss hade blivit myndiga. Efter år av lägenhetsfester och ihärdigt trixande och fixande för att komma in på olika barer (äldre kompisar var en förutsättning för att det skulle lyckas) kunde vi äntligen köpa en drink och dansa i kraft av vår egen ålder. Det var så klart en hisnande känsla.

Nu säger regeringens alkoholutredare Kent Härstedt att han vill höja åldersgränsen för att köpa alkohol på krogen till 20 år: ”Vi vet att det har betydelse [?] vid vilken ålder man lägger sig till med ett visst konsumtionsmönster.”

Det är uppenbarligen länge sedan Kent Härstedt var 18 år. Eller så lider han av särdeles dåligt minne.

Alkoholen kommer inte med krogen, det är snarare krogen som får folk att dricka under kontrollerade former. Drinkarna kostar mer. Mycket sprit i drinken kostar ännu mer. På krogen finns dessutom bartenders och vakter med ansvar att sätta stopp när någon blir för full.

Jag tänker på mina tonår och undrar vad som hade hänt om vi inte hade fått gå på Cleo när vi blev 18 utan hade tvingats vänta två år till. Vi hade så klart fortsatt med våra lägenhetsfester. Druckit langad sprit eller folköl. Men folkölet vill Härstedt också höja till 20 så det hade man inte själv kunnat köpa, det hade fått bli starkare grejer när det ändå skulle langas. Jag har aldrig rökt på och alltid varit rädd för hembränt, men för många andra hade det säkert varit ett alternativ.

Snacka om okontrollerat. Snacka om att uppmuntra lägenhetsfester som spårar ur i stället för socialt festande på krogen.

Härstedts förslag luktar statlig dubbelmoral. Personer som är myndiga, som får rösta och köra bil, ska inte få dricka en drink på en restaurang eller vid ett dansgolv på ett diskotek. Samtidigt vill Härstedt sänka öl- och vinskatten med 30 procent och spritskatten med 40 procent. Det skulle bara kanske rädda lite av Systembolagets försäljning: de svenska priserna på öl, vin och sprit skulle ändå inte kunna konkurrera med de verkligt låga alkoholpriserna i andra länder. Men det skulle med all säkerhet innebära att svenskarna drack mer, att fler söp ihjäl sig – ensamma.

Spritsmugglingen och de stora införselkvoterna pressar den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Jag förstår att politikerna känner sig trängda och vill göra något, nu! Men en statlig alkoholpolitik enligt Härstedts modell (överförmynderi mot unga människor, repression mot krogarna, generositet mot hemmadrickandet) kan knappast vara vägen framåt.

Det andas bara desperation – inte förståelse för hur den svenska alkoholkulturen funkar. Om Härstedt får som han vill blir allt bara ännu värre.

Åsa Petersen

Publicerad:

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.

ÄMNEN I ARTIKELN