EU ledaren som bara högern vill ha

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Silvio Berlusconi ler, trots veckoslutets valfiasko: ”EU har fått en ypperlig ledare”. Den italienske mediemagnaten delar ut betyg åt EU-kommissionens blivande ordförande José Manuel Barroso.

Ordföranden för Europahögerns parlamentsgrupp är stolt över ordförandevalet.

Tony Blair, som mer än andra engagerat sig för valet av Barroso, lovar att den blivande kommissionsordföranden är en varm vän av USA och önskar ekonomiska reformer.

Gerhard Schröder och Jacques Chirac är mer återhållsamma. Barroso fick duga i brist på annat och de båda ledarna vet att de kommer att kompenseras med särskilt strategiska poster i EU-kommissionen.

Vänstern avvisar Barroso

Poul Nyrup-Rasmussen, Europasocialisternas ledare, tar bestämt avstånd från Barosso: Inte ett avtryck i europeisk politik och en av dem som mer än de flesta raserat social välfärd, säger han.

Också de gröna och övrig vänster i EU avvisar valet av Barosso. Liberalerna är avvaktande men naturligt skeptiska: Barossos högerliberala parti lämnade den liberala EU-gruppen och klev in till EU-högern, ofta nationalistisk och reaktionär.

EU-parlamentet kan säga nej till Barroso när hans kandidatur prövas den 22 juli. Sannolikt klarar han sig, bland annat för att de portugisiska socialisterna av nationella skäl inte röstar mot honom. Barosso blir dock en splittrande och därmed svag ledare utan genuint stöd i parlamentet. Villkoren liknar dem som gällde för den kristdemokratiska kommissionsordföranden Jacques Santer, med tiden avsatt för korruption.

Barroso har varit en svag regeringschef i sitt hemland. Socialt har han ständigt haft svåra konflikter med löntagarna, däremot har han i sin regering valt in Paulo Portas högerpopulistiska CDS-PP, främlingsfientligt och djupt kulturkonservativt – inte olikt Jörg Haiders ideologi. I Barrosos omgivning finns, enligt spanska El País, framträdande företrädare för den mäktiga religiösa sekten Opus Dei.

Få svarar sämre mot behovet av att stärka EU:s sociala dimension eller för den delen stärka demokratin och därmed närma EU till medborgarna.

Resultat av byteshandel

Barroso står betydligt närmare statssuveräniteten än federalismen och kan därför vara aptitlig för EU-skeptiker.

Utnämningen av Barroso bygger på en omfattande byteshandel, arrangerad av de fyra stora länderna. Spanien får ta hand om EU:s utrikespolitik och det kan vara klokt. Tyskarna ska sköta den övergripande ekonomiska planeringen, Frankrike konkurrenspolitiken och Storbritannien den ekonomiska förnyelsen. Alltså områden som de grundligt misslyckats med i den nationella politiken.

Barroso lämnar efter sig politiskt kaos i Portugal. Det är inte omöjligt att han upprepar oredan i Bryssel.

OS