ÅSIKT

Jägarna vill rädda älgen

Skogens konung kan klassas som ”nära hotad”

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Foto: PERNILLA WAHLMAN

Lindesberg

I norra Sverige inleddes årets älgjakt i förra veckan. I södra delen av landet får jägarna vänta i ytterligare en knapp månad. Tidiga mornar när dimman släpper från marken, hundar som skäller ståndskall och viskande uppmaningar till vaksamhet över jaktradion. På många håll i vårt land finns det verkligen ett före och ett efter älgjakten.

För många av de jägare som gått ut på pass har dock antagligen uppgiften varit lite svårare än den var för några år sedan. Antalet älgar har nämligen minskat, så dramatiskt att forskarna på artdatabanken sannolikt kommet att sätta upp älgen på den rödlista som publiceras nästa år.


En snabb nedgång i populationen är ett av de kriterier som ska leda till att en art hamnar på listan, och enligt Henrik Thurfjell som är en av de experter som arbetar med rödlistan uppfyller älgen det formella kravet för att klassas som "nära hotad". På tre generationer - drygt 20 år - har beståndet gått ner med 28 procent.

Å andra sidan, i Sverige finns det sannolikt omkring 300 000 älgar. Djuren finns över hela landet och framför allt vet vi precis vad nedgången beror på. En medveten avskjutning med syfte att just minska stammen.

Älgen kommer alltid att finnas, i stort antal

Forskarna som arbetar med rödlistan medger att det finns en risk att diskussionen om älgen skymmer intresset för djurarter som faktiskt håller på att försvinna.

Håkan Sand

Håkan Sand som bland annat arbetar med forskning om varg på SLU:s viltforskningsstationen Grimsö går längre än så.

– Att rödlista älgen känns absurt. Det handlar om en planerad nedgång där åtgärderna i form av avskjutning fått önskad effekt, säger han när vi träffas på tjänsterummet på forskningsstationen.

Samtidigt förstår Sand att forskningen måste hålla sig till kriterier, också när resultatet blir lite märkligt.

– Men älgen kommer alltid att finnas, i stort antal, säger han.

Ändå har stammen alltså minskat med så mycket som 50 000 djur på bara några år. Det finns jaktlag som redan bestämt sig för att stanna hemma under årets älgjakt och just nu pågår faktiskt en kampanj för att rädda älgen, initierad av Svenska Jägarförbundet.


Det kanske överraskar någon att just jägarna vill rädda älgen, men i själva verket uttrycker det en intressekonflikt som väckt mindre uppmärksamhet än till exempel vargfrågan men som spelas upp i styrgrupperna för älgförvaltningsområden över hela landet.

Det är bolagen som i allmänhet dragit det längsta strået

Skogsägarna anser i allmänhet att älgstammen är för stor och att älgarna gör för stora skador på den växande skogen, särskilt tallen. Jägarna anser för sin del ofta att stammen i vart fall inte borde få minska mer och att små förändringar av skogsbruket skulle kunna ge mer plats för viltet.

Som utvecklingen visar är det bolagen som i allmänhet dragit det längsta strået.

– Älgen har både ett stort samhällsintresse och ett ekonomiskt värde, särskilt i norra Sverige där andra arter inte är så talrika, säger Håkan Sand.

Grimsö forskningsstation ligger i Bergslagen, på gränsen mellan Lindesberg och Skinnskattebergs kommuner. Den sista biten är det grusväg. Här har det bedrivits forskning på framför allt klövvilt och stora rovdjur sedan 1970-talet. Dessutom utbildas studenter, bland annat i just viltförvaltning.


Från början drevs anläggningen direkt av Naturvårdsverket, men sedan början av 1990-talet är Sveriges lantbruksuniversitet huvudman.

Grimsö forskningsstation

Numer handlar arbetet här alltså till stor del om stora rovdjur, särskilt vargen. I den politiska debatten har just rovdjuren blivit ett slags vattendelare. För en forskare som i åratal följt diskussionen på nära håll kan argumenten - från båda sidor - kännas ganska slitna.

– Ibland blir man bara trött. Man känner ju igen allt ihop, säger Sand.
Samtidigt behövs kunskapen för att till exempel kunna fatta rimliga beslut om jakt på rovdjur men också för att förstå effekterna på älgstammen eller skogsbruket.

Håkan Sand och hans kollegor har precis publicerat en rapport som visar att vargen i praktiken varken påverkar älgbeståndets täthet eller skadorna på skogen. Och förklaringen är enkel. Den avgörande faktorn är fortfarande jakten, och där vargarna etablerat sig har älgjägarna anpassat sig genom att minska avskjutningen.

Det ser alltså ut som besluten om hur många älgar vi ska ha i skogen också i fortsättningen kommer att fattas av människor, och att det också i fortsättningen kommer att betyda att olika intressen står mot varandra.

avIngvar Persson

ARTIKELN HANDLAR OM

Älgar

Vargar

Lindesberg